Vecka efter vecka har jag väntat på en avgörande ingivelse, ett argument som leder fram till vad jag ska tycka om Nordkalks planerade brytning vid Bunge Ducker. Ett förlösande argument som skulle betyda att jag personligen slipper vela från den ena uppfattningen till den andra.
Normalt brukar jag inte ha så svårt att veta vad jag tycker. Både inför mig själv och andra. Från att tidigare applådera Miljööverdomstolens beslut att Nordkalk tillåts öppna det nya brottet, har jag blivit allt mer tveksam.
Pålitlig miljödomstol
Åratal av undersökningar, med experter på en rad områden har konstaterat att kalkbrytningen vid Bunge Ducker kan ske med stöd av ett tufft kontrollprogram. Detta utan att tillgången till rent vatten äventyras. Vem ska vi tro på om vi inte litar på vår högsta miljödomstol? Bevisligen har Nordkalk nu den lagliga rätten att bryta kalk.
Företaget uppger att man tidigare blivit anvisad platsen Bunge Ducker av myndigheterna. Nu vill de (lojalt?) följa denna anvisning av plats. Brytningen kommer att innebära att en viktig sysselsättning på norra Gotland kan tryggas. Det handlar om cirka 80 industrijobb under många år.
Men, om inte om funnits skulle mycket vara enklare. Om det värsta skulle inträffa kan vattentillgången i Bästeträsk äventyras.
Oroliga experter
Många experter (inklusive Naturvårdsverket) anser att vattnet och unika naturvärden kan komma till skada. Brunnarna till de boende och vattnet till djurbesättningarna kan påverkas. Visserligen kommer brytningen omedelbart att stoppas. Men vad händer om grundvattnet redan är skadat? Dricksvattnet kanske då är oreparabelt. Rent vatten är vårt överlägset viktigaste livsmedel.
Farhågorna styr opinionen
I "slaget" om den gotländska opinionen ligger Nordkalk hopplöst efter. Räknar man med att kritikstormen ska bedarra, tror jag man räknar fel. Hitintills är det de protesterande ungdomarna och de boendes farhågor som styr opinionen. Om det är en pyrrusseger återstår att se. Kommer inte ungdomarna att ge sig iväg från området, nu när skolornas höstterminer börjar? Knappast. Många av oss vuxna är mycket imponerade av ungdomarnas kunskap och engagemang. Jag själv får ännu ett tag vänta med att sätta ner foten.
Då och då har jag funderat på hur min egen reaktion skulle bli om brottet öppnas i min egen hemsocken. Sannolikt inte annorlunda än människorna vid Ojnareskogen. Förresten, namnet Ojnareskogen är ett poetiskt namn!