Det har pratats mycket skola i Sverige de senaste dagarna. Det är positivt, god utbildning är en av grundpelarna i ett starkt samhälle. Tråkigt då att Sverige rasar på sällan skådat vis i den så kallade PISA-undersökningen. Enligt undersökningen ifråga har Sverige den sämsta kunskapsutvecklingen i hela OECD-området.
Härsket
Hur vi hamnade här, är föremål för livlig debatt och den som haft ansvaret de senaste sju åren - utbildningsminister Jan Björklund (FP) - fortsätter i vanlig ordning att skylla på socialdemokratin och den så kallade flumskolan. När passerar en sådan beskyllning sitt bäst före-datum? Jag tycker personligen att den börjar lukta härsket.
Det som är mer friskt och fräscht i sammanhanget är den eller de som presenterar vägen vidare. ”The only way is up” - det är ju uppåt som gäller nu.
Sverige förtjänar förändring! En välfärdsstat har utbildning som en grundpelare och då måste man våga prioritera. Därför är jag en extra stolt socialdemokrat när Stefan Löfven tydligt tar ställning för alla barns rätt till god utbildning - före skattesänkningar.
En kunskapsskola är enda vägen framåt, med mindre klasser och skickliga lärare som får komma till sin rätt.
Glöm inte John Bauer
Att vinstjakten i svensk skola måste hejdas behöver väl för övrigt knappast sägas, men för att påminna om proportionerna och om hur viktigt det är att kunskapen är det centrala, det primära, vill jag bara säga: John Bauer. Inte har du väl glömt redan?
För att Sverige åter ska göra det vi tidigare gjort i princip världsbäst och -mest, konkurrera med kunskap krävs emellertid något mer. Det kräver att Sverige åter väljer jämlikhet, en jämlik skola.
I en jämlik skola, där varje elev blir sedd och får det stöd hen behöver för att klara läroplanens mål, utjämnas de olika livschanserna som barnen dessvärre fortfarande kommer till skolan med.
Då läggs grunden för delaktigt, klokt och starkt vuxenliv, och dessutom upptäcks såväl de med extraordinära talanger som utmaningar tidigare och kan få det stöd de behöver för att växa.
Att det är satsningar på kunskap som är vägen framåt blir för övrigt smärtsamt uppenbart i samband med senaste arbetsmarknadsprognosen.
Rekryteringsgapet
Det talas om ett gap mellan den arbetskraft som står till förfogande och den kompetens arbetsgivarna kräver för de jobb som står till buds. Det gapet kan bara slutas genom utbildning, utbildning, utbildning.
Den som undrar vart vårt samhälle är på väg och hur vi kan vända kuttingen bör komma ihåg vilken som är den bästa gemensamma investeringen för ett sunt och rikt vuxenliv: slutförd skolgång.
Vilken sorts skola och därmed vilket sorts samhälle vill du ha? De senaste dagarna har den frågan blivit mer brännande än på länge.
Trevlig helg!