Nu är sommaren här - och det blir mer firande av Linné
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Denna travestering på Taubes skildring av när Fritjof red in i Samborombon slog mig när jag såg vårt torsdagsreportage hur vi firade blomsterkungen Carl von Linnés 300-årsdag här på Gotland. Firandet skedde ju runt om i landet i onsdags med huvudtyngden förlagd till Uppsala, där Carl von Linné verkade mellan sina många resor. I Uppsala fanns bland många andra det svenska kungaparet tillsammans med Japans kejsarpar.
Här på Gotland är vi alltså inte heller utan Linnéfirande och just i onsdags skedde det i Lummelundaänget där inledningen blev att Carl von Linné (i dräkt av Lars Kruthof) och lärjungen (Jon Johansson) red in på sina fjordingar. Jag är dock tveksam om det verkligen var fjordingar när Linné red i de här trakterna för drygt 260 år sedan.
Fest hela året
Här på Gotland började vi fira Linnéjubileet redan den 28 januari. Då var vi en skara som i bitande köld samlats vid Kruttornet för att se den första vårdkasen tändas, en kase som sen följdes upp i en kedja av 22 vårdkasar runt Gotland. Precis så som man varslade om annalkande faror på Linnés 1700-tal. Men någon fara är väl knappast Linnéåret, om det nu inte är så att vi rent av får för mycket av Linné. För redan från den kalla januarikvällen till den sommarljumma Lummelundakvällen har mycket skett som gått i Linnés tecken. Och mer lär det bli innan året är till ända.
Vem kunde tro att den pojke som föddes i Råshult i Småland 1707 skulle bli en av de mest kända svenskarna genom tiderna? Hade han levt idag hade han säkert varit hett stoff för kändisreportrar och kändisfotografer. Tänk bara att i dagens anda få sätta rubrik efter rubrik på den som ordnar vårt sexualsystem. Oavsett att det för Linné gällde växter...
Sommaren är här
Carl von Linné red alltså på sin gotländska resa. Det kan den intresserade göra också idag. I alla fall i organiserad form på de 50 mil som nu utgör den så kallade Hovleden. På ett och annat ställe tangerar den säkert de ridstigar som Carl von Linné tog sig fram på.
Linné och växter knyter vi till sommar. Växtligheten som tagit ny fart går aldrig att ta miste på. Annars finns det sommarkänningar som ändrar sig över tiden. Jag har ett par omisskännliga som jag kan berätta om.
Tre säkra tecken
Jag har ungefär fyra kilometer mellan min bostad och mitt arbete. Oftast tar jag mig - skam att sägandes - den vägen med hjälp av den egna bilen. I alla fall på morgonen, på kvällen kan jag efter "vaktombyte" på Broväg med hustrun lika gärna gå sträckan. Men det förutsätter att vädret inte är ogint eller att jag av tidsnöd inte kan göra den drygt halvtimmeslånga promenaden.
Men nu var det sommartecknen:
Det första som dyker upp är mötet med en rad av cyklande ungdomar. Det är skolklasserna som kommit och nu kvitterat ut sina cyklar för någon form av undervisning i Gotlands sköna natur. Den företeelsen har hållit i sig i decennier.
Det andra som dyker upp är att det sitter eller står obekanta äldre längs vägen. Det är deltagare i pensionärsresor som väntar på att en buss skall komma för uppsamling till dagens utflykter runt om på Gotland. Den företeelsen har också hållit i sig i decennier.
Om jag av någon anledning passerar Cirkusplatsen under skoltid så är det oftast någon klass som är där och spelar brännboll. Det tycker jag är en bra form av fysisk aktivitet. Hellre slå en boll, springa och andas in frisk luft än att i en gympasal hoppa bock eller klättra i ribbstolar. Brännbollen har jag observerat under många år när vårterminen närmar sig sommarlovet.
Andra tecken
Det här är alltså mina tre omisskännliga tecken på att sommaren är här. Du har säkert andra och lika pålitliga. Allt beror dels på var man själv oftast befinner sig och dels vad man observerat av det som händer och sker.
Exempelvis har jag de senaste 13 åren kunnat notera att sommaren närmat sig när vår granne har kommit till sin Kvarnåkershamnsstuga. Men inte i år, för stugan har bytt inneboende. Och ännu sistliden helg stod grannstugan outnyttjad.
Så visst ändrar sig saker och ting. Men en del håller i sig. Och somligt blir rent av odödligt så om hundra år kommer vi säkert att fira 400-årsjubileet av Linnés födelse. Skillnaden mot nu är att då är varken du eller jag med.