Sverige börjar nu återgå i normaltid efter veckor av sommarledighet. Men på Gotland råder ännu denna helg medeltid. Det är en fantastisk medeltidsvecka som i år firar 30 år och som är till glädje för stor som liten, ung som gammal.
Vid en mottagning i början på veckan fick jag lyssna till olika vittnesbilder under rubriken ”Det här är min medeltidsvecka”. Genomgående kan jag konstatera att veckan som nu funnits i 30 år kommer helt klart att finnas i minst 30 år till och att den betyder lika mycket för Gotland den aktuella veckan (vecka 32) som de andra 51 veckorna på året.
Tack för goda insatser
Jag vill passa på att rikta ett varmt tack till alla som utifrån sin förmåga gjort en fantastisk insats under dessa 30 år och till alla som redan nu är i full färd med att ta sikte på nästa år och åren därefter.
Detta veckoslut innebär även att jag på nytt tar klivet in i livet som idrottsförälder för den kommande säsongen då båda sönerna nu startar upp med Gute Cup i handboll.
Jag växlar mellan rollerna att vara en påhejande förälder på läktaren och att sälja korv och kaffe, sitta i sekretariat och allt vad en sådan roll kan innebära under en idrottssäsong.
I ärlighetens namn är det inte bara lärorikt för mig som aldrig varit särskilt idrottsintresserad, det är också riktigt roligt även om det kan vara svettigt ibland att sätta sig in i alla regler som gäller för idrotten ifråga.
En miljon människor
Det är bra att barn och ungdomar engagerar sig i idrott och det är fantastiskt att vi har mer än en miljon människor inom idrottsrörelsen som gör ovärderliga ideella insatser för att engagera och aktivera våra barn och ungdomar.
Enligt riksidrottsförbundets statistik visar det sig att bland män och kvinnor mellan sju och 70 år ägnar sig 21 procent åt organiserad idrottsträning och tävling, bland kvinnor 15 procent och bland männen 27 procent.
Det är givetvis glädjande, men det är samtidigt oroväckande ur ett jämställdhetsperspektiv att det finns ett tydligt tapp hos flickor i tonåren. Sju av tio pojkar och flickor tränar idrott upp till femton års ålder. I de övre tonåren sjunker det organiserade idrottandet, särskilt bland flickor.
Riksidrottsförbundet har sedan lång tid tillbaka uppmärksammat problematiken i fråga om jämställdhet inom idrotten och arbetar på ett förtjänstfullt sätt med frågan för att alla, oavsett kön, ska kunna utöva idrott. Att flickor och pojkar där så är möjligt ska ges förutsättningar att träna och tävla tillsammans. Att träningstider och ekonomiska resurser fördelas lika. Att män och kvinnor ska ha lika stort inflytande i beslutande församlingar och att jämställdhetsperspektivet ska vara integrerat i den dagliga verksamheten.
Bättre medvetenhet
Men bättre villkor för flickors och kvinnors idrottande kräver också politisk medvetenhet då idrotten är en väsentlig del av vårt civilsamhälle där idrottsklubbar gör ovärderliga insatser när det gäller idrottsliga framgångar men också där det handlar om social sammanhållning, integration och jämställdhet.
Det är lika viktigt att vi inte har en resursfördelning som missgynnar flickor och deras idrottsaktiviteter när de statliga resurserna till idrotten fördelas inom idrottsrörelsen. Det är därför angeläget med ett starkt offentligt stöd och en konstruktiv samverkan med en kontinuerlig dialog på såväl statlig som kommunal nivå om idrottens möjligheter och framtida behov.