Nu bor Bagdad-Bob i Sverige

Foto: AP PHOTO

Politik2007-12-12 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad händer i Irak? Det gamla vanliga, skulle nog många säga: USA:s politik har varit ogenomtänkt och lett till något som liknar inbördeskrig utan slut. Det är bara en enda hopplös mardröm.
För det är ju vad rapporteringen gått ut på. En ständigt accelererande våldsvåg. Men den bilden är inte sann. Läget förbättras stadigt. Senast kunde FN:s speciella sändebud till Irak, Staffan de Mistura, vittna om att medelklassen är på väg tillbaka till Bagdad. Restauranger och teatrar har öppnat, och till och med spritbutiker har slagit upp dörrarna igen, trots att dess kristna innehavare blev bortjagade under dödshot tidigare.
Förklaringarna till detta är flera men den avgörande står att finna i den amerikanska truppförstärkningen om 30000 man som initierades av president Bush tidigare i år.

Som en reaktion på detta har stämningsläget även i USA förändrats. Nu märks signaler om en opinionsförändring till presidentens fördel i Irakdebatten. Sedan september har andelen som ser Irakkriget som ett stort framtida misslyckande sjunkit från 59 till 55 procent. Och fler tror i dag än då truppförstärkningen skedde att denna har varit bra för säkerheten.

Det är små förändringar, men trenden är det intressanta. På samma sätt är det med siffrorna från Irak: det är illa med 30 attacker om dagen, men det är klart bättre än tidigare 90. Och på samma sätt är det tragiskt med 718 döda civila förra månaden, men det är likväl en radikal förbättring mot 1640 döda i juni. Det blir bättre och bättre.

Frågan är varför det först nu går upp för svensk media att det är så. De senaste veckorna har även svenskar blivit upplysta om att något håller på att hända, men i internationell press har de positiva signalerna från Irak varit ett faktum ända sedan de började synas.
Det är en väsentlig skillnad i journalistisk ambition att skildra ett fenomen när det uppträder och att skildra det när det är så uppenbart att det vore tjänstefel att försöka låta bli. Tyvärr har den svenska mediakåren glidit åt det senare.

I åratal nu har man formligen frossat i det elände den amerikanska invasionen har fört med sig, och varit all annat än sen med skadeglada hänvisningar till Vietnamkriget. Man behöver inte ha ett tränat politiskt öga för att se gammalt hederligt USA-hat hos svenska journalister finna sitt utlopp.
Därför, förstås, har det ju varit svårt för dessa att tillstå att utvecklingen faktiskt börjat vända. Men någon måtta får det ju vara. I vissa fall har man intagit rollen som den berömde "Bagdad-Bob", språkröret för Saddam Husseins regering, som vägrade tillstå annat än irakisk seger i kriget trots att amerikanska stridsvagnar kunde ses rulla fram bakom honom i centrala Bagdad.

Svenska folket förtjänat faktiskt att få veta vad som händer. Enskilda redaktioners politiska uppfattningar skall inte behöva medföra att nyheter som når resten av världen anländer till oss med månaders eftersläpning.