Nu får det vara tyst i klassen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I den svenska skoldebatten har under många år funnits ett antal värdeord som sällan diskuterats i sak eller ifrågasatts. Katederundervisning är ett av dessa, och används för att signalera ett slags bakåtsträvande kadaverdisciplin. Motsatsen tycks vara det kreativa och lustfyllda lärandet.
Den faktiska betydelsen av ordet katederundervisning, att läraren står eller sitter framför eleverna och undervisar, har gått förlorad på vägen. Begreppet uttalas och används närmast som liktydigt med en rotting- och skamvråskola.
På måndagen presenterade utbildningsminister Jan Björklund den nya läroplanen för grundskolan. Blir det mer katederundervisning, undrade en journalist på pressträffen. Valet av pedagogisk metod är en fråga för lärarna, men eget kunskapsinhämtande är problematiskt för svaga elever, argumenterade Björklund lite vagt. Till slut, efter viss tvekan kom svaret: Ja, det behövs mer lärarledd katederundervisning.
Det är kännetecknande för hur märklig svensk skoldebatt är, att en lärares muntliga berättande för en grupp elever blivit närmast tabubelagt.
Björklund kommer säkert kritiseras för att han "förespråkar katederundervisning". Men skoldebatten kan bara vinnas om man ibland vågar slakta heliga kor.
Utbildningsministern vill egentligen återförstatliga skolan. Den sortens organisatoriska förändringar har en tendens att kosta mer än de smakar. Nu ligger huvudmannaskapet kvar hos kommunerna, men resultatet blir till stor del detsamma. Nationellt likvärdig undervisning, med innehåll och kunskapskrav som regleras centralt.
För väl utfört politiskt hantverk förtjänar Jan Björklund ett högt betyg. Men om eleverna ska kunna tillgodogöra sig allt man planerat för dem krävs också arbetsro i klassrummen. Dit är det en bra bit kvar, dessvärre. Och en stor del av ansvaret ligger på enskilda rektorer och deras arbetsgivare kommunerna.