Lögnen är den nya sanningen. Det ljugs i sådan utsträckning att vi till slut inte har en aning om vad som är rätt eller fel. Vad vi väljer att tro på har inget med fakta att göra. Vi är faktaresistenta, ett nyord i tiden. ”Jag tror väl på vad jag vill”, utropar människor när de känner sig kränkta av någon som försöker kasta in lite fakta i diskussionen.
Att vi tycker att vi kan vifta bort fakta på samma sätt som vi viftar bort irriterande flugor är lika illa för folkhälsan som att vi blir immuna mot alltfler sjukdomar. Folkhälsomyndigheten borde reda ut hur vi påverkas mentalt och fysiskt av att vi inte vet och inte längre bryr oss om vad som är rätt eller fel. Innan det går för långt alltså. För just nu firar lögnen stora triumfer i världspolitiken.
Donald Trump, Boris Johnson och Vladimir Putin är de stora härförarna för rätten att påstå vad som helst. Donald Trump har inga problem med att ha olika åsikter i en och samma mening. Boris Johnson har förolämpat hälften av världens ledare vilket borde bli ett bekymmer nu när han blivit utrikesminister i Storbritannien. Men Johnson har inte tid att åka världen runt och be om ursäkt låter han meddela. Så han får väl reda ut direkt med Hillary Clinton när de ses på något toppmöte om världsfreden om han fortfarande tycker att hon är ”en sadistisk sjuksköterska på ett mentalsjukhus”. Det kan ju annars leda till diplomatiska förvecklingar. Men å andra sidan vem bryr sig om vad vi kallar varandra.
Även på vår lilla plätt av jordklotet ägnar vi oss åt den populära sysselsättningen näthat. I det som av någon anledning kallas sociala medier kan man utan vidare önska livet ur någon medmänniska som har en åsikt som inte faller en i smaken. Ska de inte dö så ska de åtminstone våldtas.
Det har onekligen funnits bättre perioder när det gäller vår förmåga att hantera samtiden trots att vi enligt uppgifter från säkra politiska källor har en massa fina värderingar som samhället vilar tryggt uppå.
Förutom att lögner och hat verkar styra världens öde så trillar det in alltfler psykiatriska diagnoser på våra världsledare. Om Trumps vicepresidentkandidat Pence kan man läsa att han är ”andefattig och moraliskt roderlös och verkar plågad av flera personlighetsstörningar”.
Och ändå ligger han hästlängder ifrån de diagnoser som hans chef Donald Trump eller Vladimir Putin anses ha. Boris Johnson skrev för övrigt ett poem där Turkiets president Erdogan har sex med en get. Vad ett sådant beteende faller inom för diagnos vet jag inte men riktigt friskt verkar det inte vara.
Boris Johnson får väl hantera denna getfråga i samband med att Erdogan ska ställas tills svars för att han leder Turkiet åt fanders i alla demokratiska bemärkelser.
Politiska satirer är numera en omöjlighet. Verkligheten slår allt.