Skjut inte på budbäraren. Det är frestande att nu rikta all ilska mot generaldirektören i Trafikverket Gunnar Malm. Han är en statlig tjänsteman och utför lojalt de tjänster hans arbetsgivare säger till honom att utföra, oavsett vad han personligen tycker.
Så är rollen för en statstjänsteman. Jag tror mig veta något om den saken. Säkert är han en rätt så hygglig person som de flesta av oss och bör rimligen inte ha några horn i sidan till oss gotlänningar. Gunnar Malms arbetsgivare är regeringen, personifierad av infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd.
Pengarna räcker inte
Gunnar Malm säger som det är; pengarna som regeringen anslagits för färjetrafiken räcker inte. Pengarna räcker inte ens till att vi får behålla den trafik vi har idag. Alliansregeringen anser att vi ska acceptera försämringar.
Vår berättigade ilska skall riktas till regeringen och främst till Catharina Elmsäter Svärd. Medan regeringen slår sig för bröstet och satsar miljarder efter miljarder på infrastruktursatsningar runt om i landet är det en region som inte får del av satsningen, Gotland. Det är skamligt, det är orättfärdigt, det är helt oacceptabelt. Bedrövelse och ilska, det är ilskan som idag dominerar.
Politisk process
Nu vidtar den politiska processen. Regionledningen har nu att förhålla sig till Trafikverkets förslag och jag utgår ifrån att samtliga partier helt står bakom regionledningen och de ståndpunkterna som konsekvent har framförts i dessa otaliga uppvaktningar och skrivelser.
Uppenbart har Gustaf Hoffstedt och Lena Celions påtryckningar mot sina partikollegor inte haft någon effekt. Tvärtom. Den framtida färjetrafiken ska upphandlas med en rad försämringar, jämfört med idag.
Carl Bildt myntade en gång i tiden begreppet; ”ett misslyckande ska kallas ett misslyckande”. Med facit i hand, de båda har hitintills misslyckats. Ett gott råd till Lena Celion och Gustaf Hoffstedt. Skriv ihop era CV och var ute i god tid och kontakta arbetsförmedlingen.
Har då allt gotländskt opinionsarbete varit förgäves? Ja, man kan uppfatta det så. Men jag tror inte det.
Långkalsongerna fram
Det har varit en demokratisk mobilisering av sällan skådat slag där vi har slutit upp och samfällt demonstrerat för rättvisa och goda förutsättningar för tillväxt. Gotlandsupproret kommer rimligen inte att sitta stilla i båten.
Är det dags för en ny mobilisering? Visserligen är det vinter och kallt men jag tror många av oss är beredda att leta fram långkalsongerna och åter gå ut och demonstrera.
Det är en plåga att vi måste vänta till september 2014 innan vi kan få en ny regering.