KRÖNIKA
Dagens samhälle är beroende av trygg elförsörjning och mycket sårbart vid avbrott. Alla elkonsumenter betalar till leverantören för sin el och har rätt att kräva säker strömförsörjning. Är man som konsument missnöjd med sitt elbolag går det att byta, men detta gäller tyvärr inte nätdelen. För det är just nätet som är problemet i många områden och speciellt på östra Gotland, där ett par avbrott i veckan inte är ovanligt.
För att dämpa irritationen i området bjöd Gotlands Energi – Geab – för ett tag sedan in till ett möte i Östergarn. Tydlig och bra information, men också skrämmande förklaringar till avbrotten: Dåligt och eftersatt underhåll. Företaget stack inte under stol med detta och det var ärligt, men också beklämmande att helt vika ner sig.
Tycker att min stolsgranne på mötet sammanfattade det hela bra: ”Påminner om Banverket och järnvägen. Eftersläpande underhåll och full fart framåt till verkligheten kommer ifatt och det blir tvärstopp”. Och visst känns det som verkligheten nu kommit ifatt Geab.
Nu är det bara att hoppas på en skärpning och ett positivt resultat kan visas på uppföljningsmötet i Östergarn om ett år. För egentligen vill nog de flesta köpa sin el av ett gotländskt företag, även om förtroendet sviktar ordentligt ibland.
I början på 70-talet var den politiska verksamheten på skolorna utbredd och lärarna insåg att de politiska ungdomsförbunden var en resurs i undervisningen. Förbundens positioner låg ofta till vänster om moderpartierna och de hade visioner för 2000-talet.
Vid den här tiden jobbade jag som ombudsman för CUF – Centerns Ungdomsförbund – i Sörmland och SSU:s ordförande i länet hette Göran Persson. Detta gjorde att vi ofta träffades på skolornas debatter och informationsmöten.
Persson gjorde alltid i elevernas tycke häftiga entréer i sin Saab och han var en skicklig bilförare. Vi andra fick aldrig till det där rätta stuket på bredsladdarna. Han hade kunnat bli en ny ”Carlsson på taket”, en stor internationell rallystjärna som också körde Saab, om inte politiken kommit emellan.
Vid en debatt i Oxelösund fällde Göran Persson en replik som liksom ”förföljt mig genom livet”. Jag skulle förklara ett förslag som CUF lanserade som en tung fråga. Det kallades ”garanterad minimiinkomst” och gick i korthet ut på att alla bidrag skulle slopas och ersättas med en fast ersättning. En verklig framtidsvision, men tiden var inte mogen och det var svårt att göra en lättförståelig beskrivning. Jag lyckades trassla in mig ordentligt och det var då Persson triumferande replikerade ”Nu blev Jönsson allt svarslös!”. Han var redan då en skicklig talare och debattör. Att han skulle gå långt förstod vi, men kanske inte ända till statsministerposten.
Långt senare fascinerades jag när jag såg honom i riksdagsanföranden och debatter på tv. Kroppsspråket, ordnandet med glasögonen och det varierade tonläget var exakt det samma som på 70-talet. Skämtsamt brukade jag säga att jag borde kandidera i riksdagsvalet för att om jag blivit invald få en chans att väl förberedd fälla repliken ”Nu blev Persson allt svarslös!”. Men jag tror inte att han blivit svarslös.