Att den blivande regeringens första utspel skulle komma att handla om skolpolitiken var ingen högoddsare. Valrörelsens stora fråga borde ha hög prioritet i diskussionerna. Dessutom ligger Socialdemokraterna och Miljöpartiet nära varandra i de frågorna och det finns inga större oklarheter i personfrågorna att lösa även om vi ännu inte vet vem som får bli högst i rang på utbildningsdepartementet.
Inte heller oppositionen lär blåsa till ny strid om skolan. Även om den avgående utbildningsministern Jan Björklund protesterar mot det obligatoriska gymnasiet med högskolebehörighet på alla linjer kommer det inte att bli någon större opposition mot de kommande utbildningsreformerna. Med det facit som nu föreligger efter åtta års regerande är det klokast av Björklund att försöka bidra till enighet och lugn. Den nya utbildningsministern gör å sin sida klokt i att inte skylla allt på företrädaren. Dels för att det inte är hela sanningen, dels för att det inte är konstruktivt och är det något skolan behöver nu är det konstruktiva reformer kombinerade med så mycket arbetsro som låter sig göras.
Förutom regeringsförklaringen är det mycket annat som ska på plats dehär tidiga höstdagarna. I riksdagen har förberedelserna inför den nya mandatperioden varit intensiva. Under en ganska kort tid ska partigrupperna formera sig, talman och vice talmän ska väljas, arbetsrum och utskottsplatser fördelas. Det brukar vara jäktigt men sällan särskilt dramatiskt. Men igår tog Vänsterpartiet chansen att låta alla riksdagsledamöter ta ställning i en fråga vars utgång ändå var given. Svenska folket har röstat fram en riksdag där Sverigedemokraterna är tredje största parti och därav följer att det partiet får posten som andre vice talman. SD förde fram en av sina mest profilerade riksdagsledamöter som kandidat. Björn Söder har under sin karriär gjort uttalanden mot såväl muslimer och homosexuella som riksdagskollegor med invandrarbakgrund. I den slutna omröstningen fick han bara en handfull röster utanför Sverigedemokraternas krets.
Eftersom riksdagsordningen föreskriver att någon ska ha hälften av de avgiva rösterna för att bli vald i första eller andra omgången krävdes tre omgångar för att få fram en vinnare. Reglerna utgår från att det finns minst en motkandidat och att den som väljs bör ha en klar majoritet bakom sig. Den här gången fanns ingen motkandidat, bara ett missnöje att uttrycka. Och det har nu alla utom ett femtital av riksdagens ledamöter gjort. Med eftertryck.
Urban Ahlin (S), som liksom förste vice talmannen Tobias Billström (M) valdes direkt utan omröstning, kommer att bli en utmärkt talman. Det är ett arbete som består av så mycket mer än att sitta ordförande när kammaren sammanträder, det gör talmannen långt ifrån alltid. Däremot företräder talmannen riksdagen utåt i många sammanhang, inte minst internationella. Där kommer Urban Ahlins långa erfarenhet av internationella sammanhang att passa mycket väl. Men det är en brist att varken statschef, talman eller statsminister är kvinna. Nu kan bara en kvinna bli utrikesminister.