Vintersolståndet är avlutningen på en lång mörk höst. Längre och mörkare än på många år. Häftigare stormar än på många år. Ingen snö som lyst upp. Är det klimatkrisen eller en naturlig variation. Vi kommer ihåg de två senaste åren med massor av snö. Nu ingen.
Det har känts tungt med detta mörker, med denna pinande vind. Nu ljusnar det. Adventsljusen har angett tonen. Juleljusen fyller på. Årstidsväxlingarna är som för oss människor. Vi föds, växer upp, blomstrar och sjunker in i oss själva. Men återföds med ljuset och tar ny sats.
En eftertänksam partiledare
Vi har sett en parallell i politiken till denna mörka blåsiga höst. Den märkliga politiska debatten. Drevet mot Håkan Juholt som nått stormstyrka.
Är det också en sorts klimatkris, en politikens kris som visar sig? En demokratins kris, där media tar saken i egna händer. Bestämmer sig för att blåsa upp en storm. Finns det månne en vindmaskin där bakom och vem knäpper på den?
Juholts besök på Gotland blev till ett vintersolstånd. En avslutning på en stormig höst. En avslutning på en lång resa genom Sverige för att förklara och förmedla. Det var en allvarligare och mera eftertänksam partiledare som kom. En partiledare som vuxit i sin roll genom möten med tusentals människor över hela landet.
En partiledare som lyssnat och bevarat i sitt hjärta. En partiledare som börjat växa i den alltför stora kostym som plötsligt sattes på honom i mars i år. Innan man hunnit ta nödvändiga mått.
Spott och spe mot Erlander
Han sa så, Juholt, att aldrig hade han tänkt möjligheten att bli partiordförande. Det är inget man planerar. Men när erbjudande kommer, då tar man det. Det är en tradition, på gott och ont. För det har sina sidor, i vart fall på kort sikt.
Jag läste en insändare i Värmlands Folkblad i höstas under ett besök i Sunne. En socialdemokrat som varit med sedan 40-talet. Han var övertygad att Juholt kommer att bli en av de stora ledarna för Socialdemokraterna. Han mindes Erlander som fick utstå mycken spott och spe när han tillträdde. En okänd gänglig akademiker från Lund. Han blev vår längste statsminister.
Ett politiserat drev fäller inte en socialdemokratisk ledare, det slog Juholt fast med skärpa. Media älskar drev mot kända personer. De vill så gärna slå personen ur brädet. Lyckas det inte, vänder det ofta till medvind. En märklig företeelse i vår demokrati.
Hans ideologiska klarhet
Styrkan hos Juholt, som gör att han står pall, är hans politiska övertygelse och hans ideologiska klarhet. Det ger honom en inre styrka och en trygghet att vila på.
Denna ideologiska klarhet ger honom ett övertag gentemot Reinfeldt. Det är uppenbart att Reinfeldt ständigt undviker ideologiska debatter. Därför att ideologin har sjunkit undan i takt med regerandet och ersatts av socialdemokratiska värdeord. En lömsk strategi.
Medborgarna kommer att avslöja detta. Kommer att efterfråga rättvisa och solidaritet. Vill inte längre hunsas som kunder på en marknad. Då viker höstmörkret, vinden bedarrar och det ljusnar för en ärlig politisk debatt.