Den senaste tiden har vi sett stora förändringar i världspolitiken. I Mellanöstern har befolkningens protester lett till att Egypten och Tunisien har fått nya, förhoppningsvis mer demokratiska, styren och i flera andra länder pågår befrielseprocesserna. Nu senast säger experter att Syriens Assad står på tur att falla efter mer än 40 års hårt förtryck.
I Libyen biter sig däremot Gaddafi hårt fast och svarar med bombningar av civilbefolkningen som snarast kan liknas vid Hitlers sista tid vid makten i Tyskland 1945. Folket ska gå under med honom, verkar han tänka.
Inte använt sitt veto
FN har under tiden sanktionerat våld för att skydda civilbefolkningen mot Gaddafis våld. Även Ryssland och Kina har gått med på detta och har inte använt sitt veto som annars har blockerat i stort sett alla liknande åtgärder sedan FN:s bildande efter Andra världskriget.
Samtidigt har USA genom Obama varit mer ovillig att ta på sig huvudansvaret för militära aktioner efter förra presidenterna Busch som mer eller mindre misslyckats i Irak och Afghanistan.
Nu har FN också antagit resolutioner i Elfenbenskusten som gjorde att FN-styrkan där kunde bidra till att den avsatte presidenten Gbagbo gav upp och lugnet återvände till landet.
Dagens Arena har frågat Pierre Schori som är FN:s speciella sändebud i Elfenbenskusten, vad han tror är orsaken till den plötsliga omsvängningen i FN. Schori menar att det finns tiotusentals kinesiska arbetare i Libyen som gjorde att Kina såg sig tvungna att stödja resolutionen.
Vill utrota motståndarna
Gaddafis tal om att han skulle "gå in i varje hus, varje rum för att utrota motståndarna" blev allt för mycket även för att Ryssland skulle kunna gå emot resolutionen. Av bara farten gick man med på att göra något i Elfenbenskusten där civilbefolkningen besköts av Gbagbos styrkor.
Varken Kina eller Ryssland är några mönsterländer själva och håller vissa minoritetsbefolkningar hårt i sina respektive länder. Men här gällde det inte att gå in militärt utan att skydda civilbefolkningen och därför var det lättare att gå med på de besluten.
Det kommer inte att bli vanligare att FN blandar sig i länders inre angelägenheter, men man har nått en milstolpe när det gäller risk för folkmord. Då kan FN ingripa som man gjort i de här två länderna, något man misslyckats med flera gånger tidigare.
Gungar av frihetsrörelser
Men Bahrain och andra liknande länder då? Nej där kommer antagligen inte FN att ingripa. Det kan verka cyniskt, men så är realpolitiken och i Bahrain dör visserligen folk, men det är långt ifrån folkmord.
Väst har sina intresseområden och det tog för en del länder lång tid att ta avstånd från Gaddafi. Vi minns väl vår egen Carl Bildt (M) som hummande stödde Gaddafi innan det stod klart att rebellerna hade tagit kontroll över stora områden i Libyen.
Hela Mellanöstern gungar av frihetsrörelserna och det är nog många diktatorer som bävar över detta.
Det är inte för inte som man saknar Olof Palme nu. Palme kunde som få hålla engagerade tal om utrikespolitik. Jag undrar vad han hade sagt om läget i Mellanöstern idag?