Ny öppenhet om aborter

Politik2008-05-16 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Aborter har länge varit ett närmast tabubelagt ämne i Sverige. Kritik av den nuvarande abortlagstiftningen har setts som uttryck för extremism, och det har knappast gått att prata om de psykiska problem som aborter medför för många kvinnor, eftersom det har tolkats som ett sätt att angripa den fria aborten.
Detta tycks nu vara på väg att ändras. Bara de senaste åren har det på ett nytt sätt blivit möjligt att tala om vad som egentligen driver kvinnor att göra abort och vad det får för konsekvenser för dem.
Det intrycket fick jag bekräftat härom veckan när jag öppnade en ny avhandling från Uppsala universitet. Maria Ekstrand vid institutionen för kvinnors och barns hälsa har undersökt sexuellt risktagande och föreställningar om preventivmedel, aborter och könssjukdomar hos svenska ungdomar. På sidan fyra återger hon en dikt på engelska som hon fått av en 18-årig tjej som skrev den natten innan hon gjorde abort. Översatt till svenska lyder den:
"Oskyldig - som ett tomt blad (...) Jag bestjäl dig på alla dina chanser och möjligheter (...) Om bara några timmar kommer jag att hindra dina små fötter från att någonsin röra marken (...) Jag är ledsen att jag gör något som jag vet att jag kommer att ångra i all evighet"

Hjärtslitande. Och fascinerande - tänk att detta går att trycka i en svensk avhandling 2008. Jag undrar om det hade varit möjligt för fem år sedan.
Om man läser själva avhandlingen och olika intervjuer med Maria Ekstrand får man flera beklämmande inblickar i vad aborter kan innebära i realiteten, bortom de vackra orden om fritt val. Hennes intervjuer med unga kvinnor som gjort abort visade att de inte uppfattade det som ett verkligt alternativ att behålla barnet. De utsattes för ett starkt socialt tryck från omgivningen - föräldrarna, pojkvännerna och de allmänna samhällsnormerna satte allihop press på tjejerna att göra abort.
Det underliggande budskapet i hela beslutsprocessen var att de unga kvinnorna hade ett fritt val - så länge de valde att avbryta graviditeten. De som varit tveksamma upplevde att de hade övertalats i riktning att göra abort, och flera av dem betonade behovet av mera nyanserad rådgivning.
I intervjuerna med unga killar framkom att de såg det som tjejernas ansvar att inte bli med barn - en uppfattning som de för övrigt delade med tjejerna själva. Att bli tonårspappa skulle vara en katastrof för killarna, men det var ändå ingenting de oroade sig särskilt mycket för, eftersom de räknade med att tjejen skulle göra abort om hon blev med barn.

Bilden som framtonar ligger ganska långt från den traditionella uppfattningen om preventivmedel som en garant för fri kvinnlig sexualitet och aborten som ett fritt val för kvinnan. I stället framstår abort och preventivmedel som en plikt för moderna unga kvinnan, så att mannen ska stå fri - fri från ansvar och fri från risken för oönskade barn.
Det enda positiva i sammanhanget är att det äntligen tycks möjligt att prata om de här sakerna med någorlunda öppenhet.