Ny smal chans för Italien
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förslag läggs fram och förkastas av gatans parlament. I Tyskland har de två dominerande partierna suspenderat det parlamentariska systemet genom att ingå en koalition som gör oppositionen till en ropandes röst i öknen. Men värst är det i Italien. Där råder idag både politiskt och ekonomiskt kaos.
Italienarna har hunnit med ett 50-tal regeringar sedan deras tidigare favorit Mussolini hängdes i en lyktstolpe. Bortsett från några år med Romano Prodi i slutet av 90-talet har de alla varit lika korrupta.
Skandalomsusad affärsman
Under de första 40 åren efter kriget styrde kristdemokraterna, med benäget stöd av påven och maffian.
När detta genomruttna system (som också inkluderade det lilla socialistpartiet och dess ledare) kollapsade i början av 90-talet, stod landet ett tag utan både regering och president.
I turbulensen uppstod en marknad för helt nya politiska charlataner, däribland den redan då skandalomsusade affärsmannen Silvio Berlusconi.
Den före detta smörsångaren hade bildat ett skamlöst företagsvänligt "parti" som han kallade Forza Italia ("Heja Italien!"). Efter en kort sejour som premiärminister 1994-95 fick han gå, sedan mutanklagelserna växt i styrka.
Otroligt nog fick Berlusconi en ny chans av de italienska väljarna 2001, och har sedan dess fått härja fritt i Italien. Han inte bara chikanerat italienarna med sina plumpa skämt och sin vulgaritet i allmänhet.
Han har också kört den italienska ekonomin i botten, stiftat lagar till sin privatekonomiska favör, manipulerat författningen, förföljt åklagare och dragit in Italien i kriget i Irak. Han har kort sagt varit en katastrof för Italien.
Vi som inbillar oss att italienare inte är dummare än andra européer hade förväntat oss att de italienska väljarna nu var mogna att sätta ett definitivt streck för den bisarra Berlusconi-epoken. Men vad händer?
Tankspridd professor
Jo, halva befolkningen sluter än en gång upp bakom Berlusconi, i fåfäng förhoppning om att miljardären ska svinga sitt trollspö över Italien och rädda dem undan ekonomiska uppoffringar. Basta blev pasta. Pinsamt!
En tankspridd professor (åtminstone ser han ut så) ska nu med hårfin parlamentarisk majoritet försöka få Italien på rätt köl igen.
Det blir inte lätt med tanke på att Prodis center-vänster union till stora delar består av grupper som inte heller applåderar ekonomiska uppoffringar för egen del.
Frågan är hur mycket kallt stål kommunisterna tål innan de än en gång sviker honom. Hade de inte dragit sig ur Prodis förra regering (1996-1998) kunde mycket ha sett annorlunda ut i Italien idag.
Det är mycket som måste rättas till i Italien. Landet lever över sina tillgångar, italienska företag hänger inte med i den globala konkurrensen och sysselsättningsgraden är låg. Till detta kan läggas en byråkrati som överträffar det mesta.
Utsikterna att Prodi ska kunna hållas ihop sin koalition när landet ska ta itu med sina problem är tyvärr inte stora. En stor koalition av tysk modell är också otänkbar, för till höger om Prodi finns bara Berlusconi och hans hel- och halvfascistiska svans.
Troligen ett nyval
Prodi gjorde bra ifrån sig förra gången, han har goda kontakter med Europa vars förståelse Italien kommer att behöva i övermått under de närmaste åren och han är saklig och hederlig.
Men gardera ändå med nyval i höst och en ny chans för de italienska väljarna att göra bort sig.