Folklivsforskaren Dan Korn är också rabbin och en självständig, orädd skribent i samhällsfrågor som har integritet och ofta egna perspektiv och tankar som gör honom väldigt intressant.
Malcom Kyeyune är en lysande och förhållandevis ung (32) skribent som jag mest känner från Dagens Samhälle och Kvartal, men han skriver även för exempelvis Fokus och Göteborgs-Posten. Han har en intressant bakgrund som distriktsordförande för Ung Vänster i Uppsala län, där han uteslöts 2014 för att ha uttalat sig positivt om vänsterextrema Revolutionära Fronten. Hur det var med den saken vet jag inte, och jag vet inte heller exakt till vilken ideologi han bekänner sig i dag, men han har som skribent utvecklats till en intellektuellt hederlig och bildad politisk analytiker som tänker själv och skriver vad han tänker. Och han är nästan alltid intressant.
Vad kan dessa båda ha gemensamt? De sitter båda i det förtroenderåd som ska leda arbetet i en ny konservativ tankesmedia som heter Oikos. I samma råd sitter också den norske forskaren, konservative tänkaren och författaren Asle Toje, som för övrigt även ingår i den kommitté som utser dem som ska få Nobels fredspris. De har också sällskap Arvid Hallén, tidigare ordförande i konservativa studentföreningen Heimdal i Uppsala och Naweed Khan från tankesmedjan New Direction.
Till sist ska vi väl inte glömma rådets sista ledamot. Mattias Karlsson, tidigare partiledarvikarie och gruppledare för Sverigedemokraterna i riksdagen.
Naturligtvis är reflexen för många förståsigpåare att döma ut den nya tankesmedjan just på grund av dess upphov. Mattias Karlsson har sedan länge uttryckt en önskan att starta en konservativ tankesmedja som står oberoende av partipolitiken. Jag kan inte påstå att jag sett på dessa planer med några stora förväntningar.
Men förtroenderådet som ska styra tankesmedjan gör mig mer intresserad. Sammansättningen antyder att man kanske verkligen menar allvar med dess ställning som oberoende av partipolitiken.
Om Oikos kan bli en ny relevant tankesmedja som lyckas vitalisera den konservativa ideologin och bredda samhällsdebatten återstår att se. Men jag tänker åtminstone inte döma ut den på förhand. Den förtjänar att värderas på sina meriter, på grundval av vad den faktiskt åstadkommer och om den gör sig relevant eller ointressant, och hur det ska gå med den saken vågar jag inte sia om. Men valet av förtroenderåd har fått mina förväntningar att gå från slumrande till nyfikna.