Gårdagens besked om förfrågningsunderlaget för Gotlandstrafiken gav inte den klarhet som många av oss hade hoppats.
Å andra sidan stämmer det rätt bra med vad Trafikverket har antytt tidigare, nämligen att man skulle gå ut med ett tämligen öppet underlag, nu med vissa lägstanivåer
Därmed låter man intresserade rederier försöka hitta sina egna lösningar på problemet att få ihop gotlänningarnas önskemål på kapacitet och tillgänglighet med regeringens krav på att inte öka kostnadsramen. Samt klara av det kommande svaveldirektivet och andra miljöhänsyn.
Och eftersom det är regeringen och inte gotlänningarna som är uppdragsgivare så är det rätt klart var tyngdpunkten kommer att ligga.
Man måste nog säga att Trafikverket har hanterat situationen rätt fiffigt. Kanske finns det innovatörer där ute som har lösningar på lut som ingen har tänkt på. Att göra det möjligt att dela upp upphandlingen på norra och södra linjen är ett sätt att tänka utanför boxen som kan vara intressant. Men det finns också en uppenbar risk i förfrågningsunderlaget att Oskarshamnslinjen, Västervik är nu avfört, blir en mer renodlad godslinje med obekväm tidtabell för passagerare.
Billigare resor är inget vi ska räkna med. Staten kommer att ta 50 procent av bränsleprisrisken men det är såvitt man kan se precis samma konstruktion som idag. Alternativ utanför koncessionen som sätter prispress på biljetterna blir därmed välkomna.
Trafikverket har lämnat vida ramar inte bara för anbudsgivarna utan också för sig själva. Genom att förbehålla sig rätten att förhandla och inte bara anta givna anbud har man lämnat en öppning för att inte hamna i ett läge där de tämligen låga grundkraven uppfylls men inte mer. Kruxet är bara att en sådan förhandling med stor sannolikhet har en prislapp.
Som försäkring i bakgrunden har staten förberett sig för att starta en upphandling av egna fartyg om inga rimliga anbud kommer. Det är klokt med tanke på hur det har sett ut i tidigare upphandlingar. I så fall kan vi räkna med en ny upphandling, denna gång av driften. Nackdelen med en sådan lösning är att det dröjer ännu längre innan vi vet hur trafiken ser ut från 2017.
Efter dagens besked uppstår en rad nya frågor. Vilken tyngd har de olika komponenterna pris, miljö, hastighet och så vidare gentemot varandra? Var går gränsen för att ett statligt övertagande av tonnaget ska bli aktuellt? Och viktigast av allt: Vilket inflytande får Gotland?
Vi gotlänningar är rätt luttrade när det gäller trafiken. Det är viktigt att vi inte tappar tempo efterhand som vi närmar oss målsnöret. Vi har all anledning att fortsätta att hålla ögonen på Transportverket och uppdragsgivaren regeringen.