Nya friskolor gör att fler kommunala skolor läggs ner
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förutvarande och nuvarande majoritet var så sent som i maj i år överens om den framtida skolorganisationen på Gotland. Minskade elevantal krävde att organisationen krymptes.
Det har också gjorts, genom en stundvis smärtsam process. Nu ogiltigförklaras hela den processen och tillhörande beslut. Ytterligare skolnedläggelser står högst sannolikt för dörren.
Allt färre barn
De inkomna ansökningarna och den borgerliga majoritetens positiva inställning till dem, får direkta konsekvenser i vår skolorganisation. Några fler barn lär inte krypa fram ur vrårna i första taget.
Då måste man helt enkelt kallt räkna med, att föräldrarna skall stå med ansvaret för hur spridningen av de gotländska skolorna skall se ut. Det ser jag, som ett sätt att smita från det ansvar, man som politiker fått sig anförtrott.
Från den borgerliga majoritetens sida talar man vitt och brett om mångfald och valfrihet. I realiteten blir de begreppen ihåliga. Mångfalden blir obefintlig, om det kommunala alternativet blir bristfälligt. Det riskerar att bli bristfälligt om etableringstakten bland friskolorna blir för hög. Den borgerliga majoriteten lutar åt att ställa sig positiv till alla de ansökningar, som nu ligger på bordet.
Detta skulle till exempel för gymnasiets del innebära, att vi 2010 står med en kommunal gymnasieskola med cirka 200 elever. Då kan vi inte längre garantera ett kvalitativt kommunalt alternativ.
Gotlands kan inte förlita sig på eventuella grannkommuner. Ju mindre den kommunala skolan blir, desto svårare blir det att tillfredsställa alla behov och önskemål från elever och föräldrar.
Press på föräldrar och barn
Färre elever innebär i förlängningen mindre programutbud. Såvida man inte skjuter till mer pengar till skolan, men det tycks man inte ha för avsikt att göra inom en överskådlig framtid.
Valfriheten låter idyllisk, men blir svårhanterlig på mindre orter. I teorin väljer elever och föräldrar helt fritt skola i privat eller kommunal regi.
I praktiken hamnar man, som förälder och barn på mindre ort, lätt under ett hårt grupptryck och hamnar kanske därför i den privata skolan, oavsett vad man egentligen vill. Detta leder i sin tur till, att den kommunala skolan måste avvecklas. Valfriheten blir därmed oftast en illusion.
Det är alltid kommunen, som bär det slutliga ansvaret för att alla barn får en god utbildning. Det innebär att kommunen måste rycka in, om friskolan av en eller annan anledning måste läggas ner.
Detta ansvar kräver en rejäl beredskap från kommunens sida. Med den friskoleetableringstakt, som nu verkar bli fallet i kommunen, blir kravet på beredskap orimligt tungt.
Dyrare lokalkostnader
Därtill förtjänar det att poängteras, att kommunen bär friskolornas lokalkostnader, oavsett hur dyra lokalerna är. De pengarna måste tas någonstans ifrån. I nuläget tas de från undervisningsresursen.
Lokalkostnaderna framöver kommer inte direkt att bli lägre och det är barnen i den kommunala skolan, som får betala priset.
Ledamöterna i barn- och utbildningsnämnden har som förtroendeuppdrag att gemensamt verka för att en god utbildning säkerställs för alla barn i Gotlands kommun.
I och med att man från den borgerliga majoriteten nu ohämmat ställer sig positiv till alla de friskoleansökningar, som inkommit, oavsett reellt behov i kommunen, försvåras det uppdraget betydligt.