Av de skandinaviska länderna ges Danmark ibland, vid jämförelse med de övriga, lite slarvigt rollen som den liberala lillebrodern, den som går sin egen väg trots vad alla andra säger vilket manifesteras generellt genom uppfattningen att Danmark är landet där man sköljer ner den röda korven med öl oavsett tid på dygnet och röker utan minsta tecken på skam trots den allmänna kunskapen om ökad risk för lungcancer. Vilket samtidigt fördomsfullt avslöjar ännu mer om hur verklig frihet gestaltar sig för den typiska svensken än om Danmark.
Men i flera avseenden har "lillebror" växt om "storebror" och Sverige kan komma att behöva ta på sig ödmjukhetens mask beträffande flera frågor framöver.
Om Sverige är ett land som utan kritiskt tänkande gör vad USA gör är Danmark landet som gör saker på sitt eget sätt. Oavsett om det gäller stolar, kampen mot de kriminella MC-gängen eller drogpolitiken.
Just deras sätt att hantera drogproblemet i samhället är intressant. I Sverige råder i alla avseenden nolltolerans mot narkotika. Grova narkotikabrott är det enda brott beträffande vilket det stadgade maxstraffet regelbundet döms ut av svenska domstolar.
Den mer fria inställning till hasch som rådde i Danmark genom området Christiania har aldrig rått i Sverige och Sverige är ett av de länder som även rakt ut kriminaliserat ett bruk av narkotika avseende cannabis utan krav på ett förestående innehav.
Den svenska drogpolitiken är tydlig; ingenting annat än nolltolerans är acceptabelt.
Ett problem som dock återstår, oavsett hur goda intentioner lagstiftaren har, är hur samhället ska komma tillrätta med och kunna hjälpa de människor som är missbrukare och då framför allt de tunga missbrukarna, de som regelbundet använder bland annat heroin.
Heroin är farligt och dyrt. Heroin är en av de få droger som man kan dö/bli beroende av vid första kontakten och en missbrukare av heroin behöver ett antal tusen kronor per dag för att finansiera sitt missbruk.
Att missbruk föder kriminalitet är inte en nyhet. Stölder och inbrott är vanliga sätt att skaffa pengar till drogerna.
Vad gör då Danmark? Jo man började med att dela ut sprutor och numera har man även en klinik som delar ut gratis heroin till vissa missbrukare. Åtgärderna är så klart mycket kontroversiella eftersom de snarare handlar om att minimera riskerna och den kriminalitet som är förbunden med missbruk än missbruket i sig.
I dag finns det fem kliniker i Danmark där missbrukare, under mycket reglerade omständigheter kan få läkarordinerat heroin. Heroin som framställs på ett kontrollerat sätt och inte kommer från den organiserade brottsligheten.
Ett resultatinriktat arbete mot narkotika väcker givetvis frågan vilken väg, Danmarks eller Sveriges, som lönar sig mest. Här kan konstateras att danskarna alltjämt missbrukar omkring 20 ton cannabis om året och att det inte finns några belägg för att konsumtionen har minskat sedan politikernas försök att städa bort Pusher Street 2004. Inte ointressant i sammanhanget är vidare cannabisens roll som inkörsport till tyngre droger.
Egentligen handlar det inte om vem som vet bäst eller mest. Men visst är det klart intressant att två tämligen lika länder valt så diametralt olika ståndpunkter i narkotikafrågan.
Jag är absolut ingen påhejare av det danska sättet. Jag är övertygad om narkotikans skadliga biverkningar för såväl individen som samhället, däremot är det annorlunda greppet om problematiken genom gratisutdelningen av heroin intressant.
Måhända finns lite av dess värde i ett resonemang som kan liknas vid det som ibland används om hemlösa där svenska myndigheter/organisationer länge krävde drogfrihet innan tak över huvudet kunde ordnas. Nu har många vänt i det avseendet och det verkar finnas en förståelse för att det rätta sättet är att först erbjuda tak över huvudet för att sedan sätta in behandling avseende drogmissbruket.
Det är väldigt svårt att bli nykter eller drogfri när man bor på gatan.
Att dela ut gratis heroin tenderar samma resonemang; vi tar först itu med de negativa effekterna för såväl individ som samhälle, så som dålig hälsa, kriminalitet och ett fullständigt fokuserande på drogerna. Därefter sätts behandling mot själva drogberoendet in.
"Lillebror" har ånyo visat på sin förmåga att ta nya grepp och pröva nya vägar. Även om inte ett rakt av kopierande av den danska modellen är aktuellt för Sverige så borde Sverige i alla avseenden ta efter Danmark beträffande Danmarks förmåga att tänka utanför den fyrkantiga lådan och pröva nya framkomstsätt. Målet är ju detsamma: ett drogfritt samhälle.