De nya reglerna för snöröjning av privata vägar har blivit oerhört kritiserade. 800 vägar riskerar att bli utan snöröjning om de inte åtgärdas i och med den skärpning som är på god väg att bli årets minst populära politiska gärning.
Det finns dock en del att anföra för reglerna, såväl de gamla som de nya, och deras efterlevnad. Med rättigheter kommer skyldigheter. Den som vill ta del av allmänna medel måste vara beredd på någon form av motprestation. Det kan handla om att aktivt söka arbete för den som inget har eller att tillse att den väg man vill ska röjas är i sådant skick att det är möjligt.
En nedre gräns för vägarnas kvalitet är således i sig inte orimlig. De som utför röjningen riskerar ett stort slitage på maskinerna om vägarna är i alltför dåligt skick. Dessutom är vägar av så låg kvalitet svåra för att inte säga omöjliga att röja ordentligt. Entreprenörerna är missnöjda eftersom deras maskiner går sönder och de boende är missnöjda eftersom röjningen ändå inte håller någon vidare kvalitet. Det är en ohållbar situation. Att inte göra något åt den skulle vara oansvarigt.
Fenomenet att vissa begär ersättning för exempelvis stängsel och liknande som skadats vid snöröjning på grund av de placerats alltför nära vägen är närmast anstötligt. Förhoppningsvis får de ingen ersättning, men ett tydliggörande av vilket ansvar som vilar på regionen respektive de enskilda vore uppenbarligen på sin plats.
En stor fördel med den offentliga röjningen är kravet att vägarna är tillgängliga och öppna för allmänheten. Det är värt att fortsatt värna om. Däremot har det framkommit att ett antal vägar som erhållit offentlig röjning ändå inte är öppna för allmänheten. Dessa ska självklart inte röjas och möjligheten att kräva ersättning för utförda röjningar borde utredas.
Det här skulle egentligen inte vara ett särskilt kontroversiellt beslut om det inte vore för att ingenting av allt det här har föranlett skärpningen. Förändringen görs med full insikt i att de flesta inte kommer att nå upp till kraven varigenom regionen kommer att spara stora summor pengar.
Hederligare vore att besluta om sådana här förändringar med sådan framförhållning att de som berörs och vill fortsätta att få offentlig snöröjning hinner åtgärda sina vägar. Det skulle dock inte spara några pengar åt den styrande röd-gröna trojkan.
Det som verkligen stör mig är att det är ett så kraftigt slag mot den gotländska landsbygden. Den gotländska närvaron i rikspolitiken bygger i mångt och mycket på att försvara rätten att kunna bo var man vill, en sund landbygdspolitik. Ingen bör straffas för att man har valt att bo på en ö, således bör exempelvis färjetrafiken subventioneras.
Det är ett patosfyllt resonemang som rymmer många sanningar. Men region Gotland kan inte föra den åsikten och samtidigt genomföra förändringar som lamslår den egna landsbygden. Det är hyckleri på världsmästarnivå. Eller är det bara i Visby som det ska gå att bo?