Nyårsfirande på djupet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det tibetanska nyåret firas i Sverige traditionellt i mitten av februari på Folkens Museum i Stockholm, där kärnan är en liten grupp tibetaner bosatta i Sverige. Men det kommer många, många andra som vill ta del och uppleva ett annorlunda nyårsfirande.
Scenen prydd av Buddhastatyer och Tarastatyer, som den svenske upptäcktsresanden Sven Hedin tog hem från Tibet i slutet av 1800-talet.
Nyårsceremoni där alla deltar
Ett altare med de sju vattenskålarna, en skål med ris, frukter och andra godsaker. Och så förstås en stor bild av Dalai Lama som bärs fram i procession av tibetanerna.
Sedan genomförs nyårsfirandet med nyårsbön som reciteras och sjungs av en tibetansk nunna. Traditionell sång och dans. Spel på traditionella, ålderdomliga stränginstrument och en nyårsceremoni där alla deltar.
Till slut något att äta och dricka. Dessutom ett svenskt "Ja må dom leva" eftersom alla tibetaner har födelsedag just på nyåret. Det är ett varmt, stämningsfullt och roligt nyårsfirande.
Ett nyårsfirande som går mera på djupet. Visst har vi fina traditioner i Sverige. Jul, nyår, midsommar och ett begynnande nationaldagsfirande.
Kommers och Kalle Anka
Egentligen finns här också djup, men det har grundats upp och nu kan mycket av det "traditionella" högtidsfirandet kännas ganska så ytligt.
Det blir för mycket av kommers och Kalle Anka. Mindre av samlande ceremonier och mindre tid för reflexion och varm, innerlig gemenskap.
Alltså. Vi får ständigt nya påminnelser om att vi här i Västerlandet inte är självklart i centrum i världen. Vår kultur brakar iväg i en stressad och kommersiell riktning som ingen egentligen vill eller önskar.
Inte minst därför är ett mångkulturellt samhälle livsnödvändigt. Att med öppet sinne ta emot de invandrade kulturerna. Upptäcka, få insyn och förståelse. Glädjas åt ny gemenskap. Få hjälp att återupptäcka våra inre rum som vi stängt och glömt bort att de finns.
Varför djurnamn på de tibetanska åren? När Buddha före sin död kallade alla djur till sig så kom bara tolv. Grisen, hunden, tuppen, apan, geten, hästen, ormen, draken, haren, tigern, oxen och råttan. De hedras därefter med att få ge namn åt varsitt år.
Alla djuren har getts egenskaper som är trevliga och tankeväckande. Geten är förlåtande, råttan charmerande, draken stolt, hunden ärlig och så vidare.
Djurnamnen är gemensamma med de kinesiska åren. Men tibetanerna sätter alltid ett element framför djuret.
Tillvaron djupnar
I år eld. 2005 var det trä. Andra år kan det vara vatten, luft, jord, järn. Spännande och intressant. Sätter lite snurr på tankarna.
Traditioner är viktiga för att hålla samman en kultur. Viktiga för ett land, ett folk och för den enskilda människan. Traditioner ger trygghet och en plats i tillvaron som är livsnödvändig.
Att få insyn i och ta aktiv del av andra kulturer och traditioner innebär gemenskap, förståelse och glädje. Tillvaron djupnar. Ytan bleknar. De inre rummen kan bli tillgängliga igen.