I ett tal 11 september 1990 uttryckte president George Bush (fadern till George W Bush) förhoppningar om ”en ny världsordning”. I ett läge präglat av Bushs strävan att samla världen mot Iraks invasion och införlivande av Kuwait hade Bush träffat sovjetledaren Michail Gorbatjov och funnit att de var överens om att söka bidra till en värld där rätten ersätter djungelns lag, där de starka respekterar de svagas rätt.
Vid en konferens i Paris i november 1990 enades Sovjet med USA, Kanada och Europas länder om att inleda en ny era av fred, demokrati och sammanhållning.
Flera gånger under 1900-talet hade försök gjorts i samma anda, före och efter första världskriget, och efter det andra.
Men det är andra ordningar som visat sig starkast.
Är det nu dags igen? Vad innebär Rysslands införlivande av Krim? Tidskriften Economist betecknade nyligen händelsen sålunda: ”Putin har kört en stridsvagn över den rådande världsordningen”.
Eller är den storvulna formuleringen bara en återklang av historiskt nedärvt europeiskt navelskådande?
Betyder verkligen lilla Krim något för Latinamerika, Afrika, Asien? Eller i ljuset av Kinas uppstigning till världsmakt?
Jo, uppenbart betyder Krim en hel del, oavsett var i världen beslutsfattare, opinionsbildare och de som ser sig som sakliga observatörer befinner sig.
För en ny europeisk ordning handlar det ju hur som helst om. Och såväl i de länder som räknar sig till ”väst” som i de länder där man på olika sätt uppfattar väst som ett problem följs noga hur de närmast berörda, Ryssland, EU och USA hanterar den uppkomna situationen.
Å ena sidan finns länder med ledare som utifrån sina erfarenheter tycker allt är välkommet som går EU-Europa och USA emot.
Å andra sidan, det visar omröstningar i FN, inser även ledare som inte delar västs värderingar och gillar dess uppförande att bildar Kremls agerande skola kan många råka lika illa ut som Ukraina.
Där är Kremls linje nu att med förtal undergräva dess demokratiska krafter, och plocka sönder landet, för att sedan kunna ta över öppet eller indirekt.
Varför blev det så här?
Fjodor Lukjanov är chefredaktör för tidskriften ”Ryssland i världspolitiken”. Som svenskspråkig förekommer Lukjanov titt som tätt i svenska etermedier.
Han skriver att Ryssland trots alla motgångar efter upplösningen av Sovjet fram till nu hållit fast vid det viktigaste arvet efter Gorbatjov, att det är grundläggande bra för landets säkerhet och utveckling att samarbeta med väst. Det har varit ett otal konflikter, rörande Natos utvidgning, missilförsvar, Jugoslavien, Mellanöstern, Kaukasus, men behovet att minimera skadan på relationen med EU och USA har hela tiden beaktats av Moskva.
Så skulle det inte vara längre:
Lukjanov: ”Det verkar som om väst inte insåg att den ukrainska frågan är den röda linjen för Ryssland… Ryssland bekymrar sig inte längre för den möjliga skadan på relationerna med väst.”
Det har alltid varit besvärligt att vara granne till Ryssland. Vladimir Putin ser till att det förblir så.