Nyborgerligheten här för att stanna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Olsson och Claeson har rätt i en sak: det politiska samtalet ändrar karaktär. Den gamla vanliga sifferexercisen håller på att bli omodern. Ekonomismen har trängts tillbaka av "mjuka" och sociala frågor, som familj, identitet och kultur. Kvinnliga frågor, enas Olsson och Claeson.
Tydligast märks förskjutningen inom borgerligheten. Gordon Gekko och 80-talets yuppieliberalism är på väg bort. Ansvarstagande socialkonservatism är på väg in. Det gamla mantrat om individens frihet och självförverkligande upprepas allt mindre frenetiskt. Det goda samhället är den nya svängen.
Syn för sägen kom för ett par veckor sedan när Timbromedarbetaren Roland Poirier Martinsson beskrev nyliberalismen som kapitalismens farligaste fiende. Vänstertidskriften Arena verkade få sin tes bekräftad att högern håller på att splittras i två falanger.
Skiftet i den offentliga debatten verkar spegla en bredare samhällsutveckling. I ett tilltagande kultur- och historieintresse, en växande religiositet (även om den sällan tar sig högkyrkliga former) och ett förnyat intresse för äktenskapet anar man ett behov av stabilitet, identitet och andlighet. Kanske är det så i individualismens och globaliseringens tidevarv att människor längtar efter rotfasthet, en fast punkt i tillvaron.
Uppfattar Karin Olsson detta? Hon kan åtminstone inte förlika sig med tanken att konservatismen skulle finna sig väl till rätta i tidsandan. Mellan raderna anar man det vanliga liberala självbedrägeriet: frihetsevangeliet är alla goda gåvors givare. Den förnekar ingen trygghet. Identitet är en handelsvara som kan köpas och säljas på den fria marknaden som vilken produkt som helst.
Konservatismen har levt en undanskymd tillvaro i svensk politik under en längre tid. Helt enkelt därför att den ställer och besvarar andra frågor än de som det offentliga samtalet hittills kretsat kring. Den har alltså felaktigt uppfattats som moralistisk och irrelevant.
Men det är detta som håller på att förändras. I det samhällsklimat som nu växer fram har konservatismens budskap plötsligt en klangbotten. Därför kan man lugnt räkna med att nyborgligheten, som Elise Claeson kallar den, är här för att stanna.