Nyfött genusparti måste sansa sig
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Nu är det dags att gå från ord till handling", meddelar oss den uppenbarligen revolutionärt sinnade Ewa Thalén Finné som stått i spetsen för moderaternas grupp för mer jämställdhet i skolor och förskolor. Alla dessa skall jämställdhetsmärkas, och verksamheten skall präglas av genuskunskapens landvinningar.
Genuskunskap, skall man då betänka, har under flera år levt med socialdemokratiska regeringars politiska skydd på universiteten. Främsta anledningen till det är att dess grundläggande antaganden hör hemma inom vänstern. Genuskunskap är ett påstående om verkligheten, inte en fråga apropå den. Därför har dess tillskyndare sällan varit intresserade av egentlig akademisk prövning av de egna teserna utan istället farit fram med politiska anklagelser mot sina kritiker.
Att moderaterna, det parti som annars stått som ett bålverk mot sådana former av kommissariefasoner nu istället omfamnar trenden, och dessutom på det här sättet, är närmast obehagligt. Alla landets rektorer skall genomgå en obligatorisk utbildning i genuskunskap. Vad händer med dem som inte delar de politiska utgångspunkterna för denna pedagogik? Bara att söka sig andra jobb? För vilka yrkesgrupper inom den offentliga sektorn är det med samma logik egentligen inte nödvändigt med obligatorisk utbildning i detta ämne?
För vem som helst med en strimma liberalism eller konservatism i sig blir det hela smått hårresande.
Inte minst om man ser till alla de föräldrar som har så pass mycket sjå med barnen att de borde slippa trycket från det nymoderata samhälle Finné målar upp. Vi lever på 2000-talet, och då skall folk ha rätt att lämna från sig sina barn utan att behöva vara rädda för att de omhändertas av statsideologer.
I dag går debatten mot att lärare, skolledare och rektorer, även i friskolor, skall vara behöriga, det vill säga svara mot formella utbildningskrav. Om då alla skolledare i hela landet blir stöpta genuspedagoger, vad händer då med valfriheten? Om en eller annan offentlig skola förvandlas till en studio för sociala experiment, låt vara, det kan väljas bort. Men om alla? Då är valfriheten inte längre ett faktum. Då är svenska föräldrar utlämnade.
Men som sagt, knappt en själ har haft något att säga. Allra minst inom moderaterna. Och då skall man veta att inte ens Göran Persson ville så sent som 2006 tillstå att det fanns en könsmaktsordning, något som närmast är en utgångspunkt för genuskunskap. Svensk politik är ibland rent surrealistisk.