Nyliberalen Reinfeldt som nästan blev socialist?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Reinfeldt började sin bana med nyliberala tankar i MUF. Han vann knappt ledarstriden före sin närmaste konkurrent i MUF.
Han ville ha skattesänkningar, en avreglerad arbetsrätt och var allmänt en mönstergosse för partiet.
Orädd som han var kom han snart på kant med partiledningen som han 1994 kallade "Carl Bildt-kopior", för att alla, som han sa, ville efterlikna sin partiledare. I stället för att stiga i graderna fick han en mera undanskymd post i partiet efter MUF-tiden.
Överta partiledarrollen
Bo Lundgrens sämre utstrålning än Bildt fastän de talade om samma sak, gjorde att speciellt MUF ville ha en ny partiledning.
Lundgren ville man inte sparka, men kritiken gjorde att Bildts forna medarbetare, och tillika motståndare mot Reinfeldt, gjorde att de fann för gott att avgå.
I det maktvacuum som uppstod kunde nu Reinfeldt glida in och fick stort inflytande i partiledningen. När även Lundgren gav upp kunde Reinfeldt ohotad överta partiledarrollen.
Reinfeldt förstod efter Lundgrens misslyckande med att föra fram skattesänkningen, att det inte gick att komma fram den vägen. Tillsammans med Mikael Odenberg förde han nu fram de nya moderaterna. Från att i början på 1990-talet ha haft en klart nyliberal syn, började Reinfeldt nu tio år senare att ompröva sin ideologi.
Avreglering av arbetsrätten var inte längre aktuellt. Det finns inte längre några problem med arbetsrätten, menade han nu.
Det finns en baksida, menade han nu. En sänkt skattekrona måste finansieras någonstans, vilket var en helt ny tanke från moderat håll.
Många äldre moderater visste nu inte längre var deras parti stod. MUF stod förvånade och såg på förändringen, helt emot deras vilja med partiledarbytet. Men omvälvningen gick fort och anmärkningsvärt smärtfritt.
Numera en ödmjuk ton
Vis från sina tidigare duster med partiets ledning hade Reinfeldt numera en ödmjuk ton mot sina moderata motståndare, vilket fick stort genomslag. Han hade även en ödmjuk ton mot sina partiledarkollegor vilket svenska folket gillade.
Hur kom då Reinfeldt och hans närmaste män fram till sin förändring av moderata samlingspartiet? Ett svar kan vara chefsekonomen Anders Borg, tidigare Riksbanken, som varit nära bekant med en av socialdemokraternas ekonomer. Från Borg kom de nya signalerna hur man skulle återta regeringsmakten.
Har då Reinfeldt blivit socialist? Nej knappast, han är mer ödmjuk och han har mera klarsynt än tidigare moderata partiledare insett att svenskarna gillar socialdemokratisk välfärdspolitik. Alltså måste man lägga sig så nära som möjligt, utan att tumma på grundsynen.
Moderaterna och dess företrädare har efterhand godtagit allmän och lika rösträtt, semester, arbetsrättslagar med mera. Nu går man ett steg längre och godtar även delar av den socialdemokratiska politiken.
Tre misslyckanden
Skattesänkningen har man ändå kvar, även om man nu säger sig vilja ge även de fattigaste skattesänkningar.
Jag har svårt att tro att en så slipad politiker som Reinfeldt skulle ha gjort en politisk helomvändning på tio år. Under ytan finns den gamle nyliberalen säkert kvar även om den sidan hålls nere för tillfället.
Hur man ska klara att sänka skatten, sänka ersättningar för arbetslösa och sjuka, och samtidigt generera fler jobb återstår att se.
Den dynamiska effekten, sa Carl Bildt 1990, 100 000 respektive 400 000 nya jobb, sa Fälldin 1976 och 1980. Vad blev det av det?
Tre misslyckanden på tre försök kan inte bara vara otur. Ska den nyliberale socialisten Reinfeldt få samma otur?