Under år 2013 kommer det regna, men solen kommer också att skina. Mycket mer detaljerade förutsägelser är svåra att göra utan att riskera att idiotförklaras vid den här tiden nästa år. Trots det är det svårt att hålla sig ifrån kristallkulan.
Att det inte är riskfritt att leverera profetior vet finansminister Anders Borg (M). Han och regeringen har nyligen tvingats skriva ned sina, lite väl optimistiska, prognoser över den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Med förlorad trovärdighet och prestige som följd.
Medborgarna kan dock glädja sig åt att regeringen inte tagit den gamla prognosen i intäkt för att släppa på budgetdisciplinen.
Den nu gällande förutsägelsen är inte lika hoppingivande som den förra. BNP-tillväxten kommande år skrivs ned från 2,7 till 1,1 procent och arbetslösheten förväntas stiga till 8,2 istället för 7,5 procent som Borg trodde när budgetpropositionen lades i september. På tre månader har framtidsbilden mörknat betänkligt. Det är tråkigt att de ekonomiska framtidsutsikterna går åt fel håll, det hade ju varit roligare om det var bättre fart i ekonomin.
Men å andra sidan har den svaga ekonomiska utvecklingen gett oppositionen många och bra tillfällen att misskreditera prognosmakarna i Rosenbad. Det är svårt att tro att Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson inte i hemlighet gläds åt den svaga tillväxten, särskilt när det gett henne chansen att hälsa finansministern välkommen ned på jorden.
Tyvärr är det inte bara finansministern som kan beskyllas för att leva i ett parallellt universum. Centerpartiets tarotkort är oroande inte bara för den spillra av Fälldin-trogna centerpartister som finns kvar på landsbygden, utan även för Alliansen.
Det återstår att se om centern kommer att behålla Annie Lööf som partiledare. Om sprickan mellan partiledningen och gräsrötterna är så djup som den verkar kommer något att hända ganska snart. Sannolikt är inte partiledningens synnerligen liberala hållning något centerpartister av den gamla skolan ställer upp på.
Inför det nya året förtjänar den ekonomiska krisen i Europa en egen profetia: konferenserna och toppmötena kommer att fortsätta. Grekland kommer att få låna mer pengar. Igen. Även Frankrike kommer att sälla sig till problemländerna. Gemensamt för krisländerna är att de inte kommer att lyckas reformera sina stela ekonomier vilket är en garant för ett fortsatt krisande Europa.