Det är vanskligt att dra långtgående slutsatser för riksdags- och regionvalen av det nyligen genomförda EU-valet. Med den brasklappen och både SCB:s stora partisympatimätning och SVT:s vallokalsundersökning (Valu) i bagaget finns det ändå vissa tecken att tyda.
Centern har länge kämpat i motvind med Moderaterna om att vara störst borgerligt parti på Gotland. Nu tycks vinden mojnat något. Inte för att det gick så bra för Centern i EU-valet, här på ön noterade de en liten minskning från förra valet, utan för att Moderaterna upplevt en av sina värsta valvakor.
Med mer än två procentenheters skillnad till Centerns favör är det liv i den matchen igen. Centern har knappast glömt att Moderaterna var njugga i oppositionsrådsfrågan.
Spännande blir det också i kampen om andra riksdagsmandatet. Gissa om Miljöpartiet kommer att kasta sig in i den striden med liv och lust.
På riksplanet är rysaren inte över för Centern. Nio hundradelar över fyraprocentsgränsen hos SCB är lite för lite för att kännas säkert. Med en statistiskt säkerställd nedgång till 22,7 för Moderaterna kan många allmänborgerliga väljare se det som viktigare att säkra ställningen för statsministern än att sträcka en hjälpande hand till Centern.
Eventuell grisknorrseffekt från EU-valet – en majoritet bestämde sig för Centern sista veckan enligt Valu - kan snart avklinga. För övrigt är det knappast centerpolitiker som skapat Sveriges bild som djurens beskyddare i EU, snarare Margareta Winberg (S) under sin tid som jordbruksminister och framförallt Marit Paulsen (FP).
Moderaterna har all anledning till omprövning men Mats Linder slår nog Sverigerekordet i självspäkning när han skriver att bara 6,65 procent röstade på partiet. Visst var det så liten del av väljarna som både tog sig vallokalen och röstade moderat men den valmatematiken är han ensam om.
Nu är 13,6 procent av de röstande illa nog och 11,9 på Gotland än värre. Gotlänningarna lär inte glömma att det var en moderat infrastrukturminister som öppnade för längre restider och högre pris i Gotlandstrafiken.
Folkpartiet hamnade i medieskuggan av storebrors stora tapp. Om det visar sig positivt eller negativt är svårt att säga men tystnad brukar inte båda gott. Mats-Ola Rödéns analys att partiet på Gotland brustit i jämställdhetsfrågorna är uppenbarligen riktig och det lär bli svårt att åtgärda till september.
För Kristdemokraterna är nog hoppet ute i gotländsk politik. Stödet i riket är starkt koncentrerat till Vätterns södra ände och kan möjligen rädda kvar partiet i riksdagen även om inte de magiska fyra procenten uppnås. Tolv procent i en valkrets kan ju räcka.
För de rödgröna partierna på Gotland blir den stora utmaningen att bevara ledningen i regionen.
Men det är en annan historia.