Obama behöver poesi och prosa
Inte bara vänsterfolk i Europa hoppas på Obama i det amerikanska presidentvalet, det gör även moderaten Reinfeldt och folkpartiet. Liberalen Hans Bergström tecknar en annan sida av hans motståndare, irakkrigaren John McCain, i boken "McCain". foto: scanpix
Foto: Alex Brandon
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Så har också kurvorna mellan de amerikaner som anser att Obama gör ett bra och jobb och de som har motsatt uppfattning i det närmaste mötts.
Barack Obama har också en rad tillkortakommanden bakom sig. Han har inte lyckats skapa den nya ton i politiken i Washington som han utlovade. Guantanamo är inte på väg att stängas, Irakkriget inte på väg att avslutas och i Afghanistan har läget blivit värre istället för bättre.
Samtidigt finns det naturligtvis också framgångar och områden där Barack Obama förtjänar godkänt och kanske mer. Att han fick Nobels fredspris kan han ju, i dubbel bemärkelse, inte hjälpa och hittills har det kanske mer varit till skada än nytta. Men när utdelningen väl genomförts och amerikanerna får se stora delar av världen hylla deras president är det troligt att patriotismen tar över.
När det gäller sjukvårdsreformen har det funnits kritik mot att Obama intagit en alltför tillbakalutad roll och överlämnat mycket av utformningen till kongressen. Men när en reform nu verkar vara inom räckhåll är det kanske just det som kommer att ha varit nyckeln till framgången. Och går allt bara väl blir det MVG och ingenting annat i betyg!
Godkänt och det med plus förtjänar Barack Obama för sina diplomatiska insatser, för ekonomin, för skatterna (som han inte höjt), för klimatpolitiken (där det främst är kongressen som krånglar).
Självklart är det alldeles för tidigt att utvärdera ett presidentskap efter mindre än ett år. Den amerikanska maktdelningen och det stora partipolitiska oberoende som framför allt präglar senatorerna, gör det svårt att regera.
Det är därför inte särskilt förvånande att Thomas L Friedman, erkänd kolumnist i New York Times, uppmanar Barack Obama att berätta en "historia" som knyter ihop hans olika politiska initiativ. Liknande tongångar som om alliansregeringen här hemma och som, åtminstone till viss del, kommit att bära frukt. Men i Obamas fall, helst med både poesi och prosa.