Obama förklarar finansiellt krig
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Man måste väl ändå börja med att försöka få grepp på den värld som politiken ska förändra? Om man nu tänker sig att förändra något och inte bara fortsätta anpassningen till nyliberalismen kan det nyligen avslutade G20-mötet vara en spännande utgångspunkt.
Världens maktelit visade att det enda man är överens om är att världsekonomin är i obalans. Och hur skulle man kunna komma överens? Alla kan inte "öka exporten".
Begå ekonomisk harakiri
Det har blivit populärt att skylla på Kina. USA kräver att Kina ska värdera upp sin valuta så att den kinesiska exporten blir dyrare och alltså minskar.
Tidigare gällde att Kina finansierade underskotten i USA:s statsutgifter i utbyte mot billiga kinesiska exportvaror till amerikanska konsumenter (som inte längre kan konsumera på lån). Kina har alltså enorma tillgångar i amerikansk valuta.
Obama begär faktiskt att Kina ska rädda USA:s statsfinanser och banker genom att strypa sina egna företag och begå ekonomisk harakiri. Är det troligt att kineserna ser detta som ett seriöst alternativ? Är det särskilt troligt att Kina vill fortsätta att finansiera USA:s krigföring?
USA:s statsskuld på 14 tusen miljarder dollar (siffran 14 följd av tolv nollor) orsakas inte i första hand av exportunderskott utan av skattesänkningar samt av enorma militärutgifter.
USA klarar inte sina skulder
USA:s centralbank trycker nu återigen upp 600 miljarder dollar. Det kommer att leda till att dollarn nedvärderas. Amerikansk valuta invaderar världen för att köpa upp mark, byggnader och företag.
När andra länders valutor blir starkare i förhållande till dollarn blir deras varor också dyrare att köpa. USA förklarar helt enkelt finansiellt krig för att utöka den egna industrins andelar av världsmarknaden. Men hur länge kommer dollarn att accepteras?
USA kom mer självklart aldrig att kunna lösa in alla sina skulder. Vem vill då ha tillgångar i dollar som saknar täckning? Dollarn har blivit en " "piraya-valuta" (enligt ekonomen Michael Hudson) som investerare kommer att undvika. På sikt kommer USA inte längre att kunna finansiera sina krig och militärbaser genom skuldsättning.
Politiken för ett arbetarparti idag måste alltså utgå från att den värsta finanskrisen sedan 30-talet kommer att leda till ett allt hårdare krig om marknader och vinster. I det slaget kommer det inte att göras några eftergifter för social välfärd.
Vinster på sänkt levnadsstandard
Den "kompromiss" med storfinansen (Saltsjöbadsandan) som den svenska Socialdemokratin byggt sin politik på är sedan länge överspelad. Det engelska exemplet är belysande.
Vinsterna ska garanteras genom dramatiskt sänkt levnadsstandard och finansvärldens fodringar genom massavsked i offentlig sektor. En termin på engelskt universitet ska nu kosta 100 000 kronor.
Det förtjänar att än en gång påpekas att mindre än hälften av den rikaste procentens förmögenhetsökning, enbart under krisen, lätt skulle kunna betala Europas alla åtstramningsprogram.
Kan detta faktum ha någon betydelse för Socialdemokratins eftervalsdebatt eller är vi helt isolerade från den övriga världen?