Obetalbart bevis på omdömeslöshet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Detta hejdade dock inte Johansson. Bara en kort tid efter nyheten om lägenhetsuthyrningen blev det allmänt känt att Johansson även bjöd ut sitt hus på Gotland för uthyrning. För den nätta summan av 35 000 kronor. I veckan. En månadshyra på 140 000 kronor. Allt detta inom en dryg vecka. Allt detta från en blivande riksdagsman. Det är så många fel att det är svårt att veta var man skall börja.
Nej, det är det faktiskt inte, vid närmare eftertanke. Det hela är väldigt enkelt. Det är fel att hyra ut bostäder till överpris. Det är fel att utnyttja bristerna på bostadsmarknaden till en sådan gräns att man anser sig berättigad att ta ut en hyra mångdubbelt den verkliga och det blir ännu mer fel när man vill utge sig för att vara en seriös politiker och riksdagsman. Att Johansson ber om ursäkt på sin blogg gör saken inte bättre. Han ångrar av hela sitt hjärta den förbannande annonsen syftandes på Blocketannonsen för Gotlandshuset. Och det var ju tänkt att huset skulle hyras av företag och inte privatpersoner. Som om det skulle göra det bättre? Kan inte tolka det på annat sätt än att han ångrar annonsen i sig, men inte handlingen den representerar. Om ingen hade kommit på honom, hade han ångrat sig då? Om han hade kunnat håva in 180 000 kronor i månaden på att hyra ut huset och lägenheten, hade han då ändå tyckt att företaget var en mindre genomtänkt idé? Eller är han egentligen bara ledsen att han inte skötte det snyggare? Förstår han ens det omoraliska och oetiska i hans handlande från början?
Vad som är än mer omdömeslöst än Johanssons korta tid som spelare på den svenska hyresmarknaden är det socialdemokratiska partiets uppenbara brist på att utskilja vad som utgör en tillgång respektive en belastning för partiet. Politiker är beroende av ett förtroende från väljarna. Ens felsteg ger återverkningar på hela partiet. En socialdemokratisk politiker, med de partiåsikter beträffande marknadshyra som därmed följer, som mitt under pågående finanskris, där folk får gå ifrån sina hem, försöker hyra ut en bostad till pris som gränsar till ocker och inte en gång utan två gånger; på vilket sätt inger det förtroende för det socialdemokratiska partiet? Med de senaste tiderna dystra opinionsmätningar för socialdemokraterna är det märkligt att Johansson förlåts efter ett krismöte och en ursäkt. Det är ju inte direkt första gången som Johansson ger upphov till rubriker av det mer negativa slaget.
Det är min fasta övertygelse att de 349 människor som sitter i Sveriges riksdag skall föregå med gott exempel för att vinna respekt och förtroende. Jag förväntar mig att de betalar tevelicensen, att de inte fuskar med skatten och att de genuint har folkets bästa för ögonen när de utövar sitt förtroendeuppdrag. Riksdagsman eller kvinna är ingenting man blir för att man inte kunde bli någonting annat, det är ett hedersuppdrag som bygger på förtroende. Och i att förgå med gott exempel ingår att inte kränga bostäder till överpris.
Johansson har med sin vettlösa uthyrningsförsök visat att han beträffande fastighetspolitik saknar allt omdöme. Det återstår att se om han i vart fall har till räckligt med omdöme för att inte uttala sig i några frågor som rör, har anknytning till eller ens andas fastighetsmarknaden. Där har han redan gjort tillräckligt på väldigt länge.