Ingenting är så illa och slutar så illa som det gör för den politiker eller den offentlig person som ger sig in i en lägenhetsaffär. I andra länder blir politiker uthängda och avsatta efter otrohetsaffärer, sexskandaler, ekonomiska oegentligheter eller när de på annat sätt försökt utnyttja sin ställning.
De varianterna har vi inte haft så mycket av men lägenhetsaffärer det har vi haft. De som blivit påkomna med att ha fått en lägenhet utan att stå i kö eller som har utnyttjat sina kontakter har oavsett partifärg hängts ut i media för att för evigt betraktas som en fifflartyp. Man kan inte få en lägenhet utan kontakter klagar de bostadssökande med rätta.
1977 motionerade jag i riksdagen om att vi borde införa en obligatorisk bostadsförmedling. Det har varken då eller senare mötts med några applåder, tvärtom. Den privata fastighetsägarna och en majoritet av våra riks-och kommunpolitiker vill ha ett system som bygger på att fastighetsägarna själva ska bestämma vilka de vill ge ett hyreskontrakt.
Vi vill inte ha några ryska brödköer säger en del av dem uppbragt. Allmännyttan har oftast egna köer eller lämnar sina lägenheter till den kommunala bostadsförmedlingen.
Hälften av hyresmarknaden är privat och hälften allmännyttig. På en del ställen i landet finns det bostadsförmedlingar. Om de vill kan de privata fastighetsägarna ge hälften av sina lediga lägenheter till den. Sedan kan de dela ut hälften efter eget gottfinnande.
Om de, som Kommunal, inte vill ge en enda lägenhet till bostadsförmedlingen så går det också bra. För vi har riksdagsbeslut som bygger på att lägenheter kan förmedlas godtyckligt och till dem som har kontakter. Om inte någon offentlig person utnyttjar det förstås, då blir det inte roligt. Alla andra icke offentliga personer som fått en lägenhet via kontakter kan ta det lugnt. De har inte begått något brott utan bara använt sig av det system för utdelning av hyreskontrakt som samhället sagt är okey.
Så vi har alla ett och samma regelverk att hålla oss till. Fast vi får göra det på lite olika sätt. De flesta känner ingen fastighetsägare så de står där stampar i någon bostadskö. Andra vet hur snabbspåren till ett hyreskontrakt fungerar och tar sig fram via kontakter. Och så har vi då politiker som faller pladask om de försöker sig på samma snabbspår.
Det bästa med det är väl att politiker får lite känsla för hur det är för alla dem som får vänta i åratal på en hyresrätt. Fyra procent av riksdagsledamöterna bor i hyresrätt så direktkontakten med villkoren på hyresmarknaden är ju inte särskilt omfattande.