Ödestimme för det mjuka imperiet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Opinionen är nu sådan i de flesta Europeiska länder att regeringarna undanbett sig folkets åsikt. Men på Irland går inte det, konstitutionen kräver en folkomröstning. Intressant nog utlovade opinionssiffrorna på just Irland en promenadseger för ja-sidan. Delvis kanske tack vare EU:s importstopp för brasilianskt kött, som gynnat inte minst irländska bönder.
I takt med att valdagen närmat sig har dock skepticismen tilltagit bland Irlands röstberättigade. Och så i förra veckan slog nya opinionsundersökningar ner som en bomb i Dublin. Chockvåg var så kraftig att den nådde hela vägen till Bryssel. För plötsligt hade nej-sidan övertaget.
Sedan dess har opinionsundersökningarna naturligtvis duggat tätt, och de pekar i delvis olika riktningar. Men någon promenadseger för ja-sidan blir det inte, det kan man vara säker på. Så här några dagar innan valet är andelen osäkra väljare fortfarande betydande. Nej-sidans framgångar bygger på att de har varit duktiga på att rekrytera sympatisörer ur denna grupp, och fortsätter den utvecklingen är promenadsegern snarare deras.
Nu skall det sägas, och det oberoende av valresultatet, att själva sakfrågan nog spelar mindre roll för utgången. Vad som faktiskt står i Lissabonfördraget är det inte många som vet, vilket inte är undra på eftersom dokumentet är så upplagt att det är nästan obegripligt. Kampanjerna fokuserar på annat. Irlands näst största parti Fine Gaels har till exempel ett ungdomsförbund som utlovar bättre sexliv om Lissabonfördraget går igenom (en affisch visar en kvinna som håller två meloner i brösthöjd och texten "Increase your opportunities"). Vinner nejsidan så kommer man från etablissemangshåll använda detta som ett bevis för att det här är frågor som helt enkelt inte lämpar sig för folkomröstningar.
Men i slutändan är det ju inte folket det är fel på utan EU. Det Europaprojekt som kommissionens ordförande José Manuel Barroso i en verbal halkning jämfört med forna tiders imperiebyggande är numera helt enkelt för stort, byråkratiskt och oöverblickbart. I mötet med ett sådant politiskt projekt är det bara naturligt att väljarna sparkar bakut.