Vid midsommartid presenterades en statlig utredning om nĂ€mndemĂ€nnen i svenska domstolar (SOU 2013:49), för övrigt en av flera som behandlat nĂ€mndemannainstitutet pĂ„ senare tid. Förslagen gĂ„r i korthet ut pĂ„ att antalet nĂ€mndemĂ€n ska minska och totalt försvinna i överrĂ€tterna, alltsĂ„ de domstolar man kan överklaga hos. Av de cirka 5â200 nĂ€mndemĂ€n som blir kvar av dagens 8â300 ska alla utses av fullmĂ€ktige som idag men bara högst hĂ€lften efter förslag frĂ„n de politiska partierna.
NÀmndemÀn brukar sÀgas vara gamla, okunniga och politiskt belastade. Jag har svÄrt att se livserfarenhet som en nackdel. Men bÄde offer och misstÀnka i brottmÄl Àr inte sÀllan yngre personer och det finns företeelser i livet som en Àldre person kan ha svÄrt att vÀrdera. AlltsÄ behövs fler yngre nÀmndemÀn.
NÀmndemÀn Àr lekmÀn, de har alltsÄ ingen juridisk utbildning. Deras uppgift Àr dels att ge allmÀnheten insyn, dels att tillföra det som i brist pÄ bÀttre brukar kallas sunt förnuft i bedömningen. Genom nÀmndemÀnnens deltagande breddas underlaget för domsluten med deras erfarenhet, kunskap och omdöme. Ingenstans, inte heller i utredningen, har jag sett nÄgon grundad kritik för att domstolarna skulle ta partipolitiska hÀnsyn i domsluten.
Det Àr ingen hemlighet att mÄnga juristdomare tycker att lekmÀn i rÀtten Àr mest till besvÀr. Men en stor del av domarkÄren försvarar systemet. Till den gruppen hör Gotlands lagman Mikael Mellqvist.
Utredningen framför egentligen inga starka skÀl till att minska antalet nÀmndemÀn mer Àn frigjorda resurser för högre arvoden och kanske bÀttre information. Det kan inte helt avvisas.
NÀmndemÀn behövs inte i enklare mÄl, menar utredaren och sÀtter grÀnsen vid tvÄ Ärs fÀngelse i straffskalan. DÀr gÄr förslaget för lÄngt. Àven brott med lÀgre straffskala Àn tvÄ Ärs fÀngelse kan medföra svÄra övervÀganden. Att nÀmndemÀn sÀllan har mycket att tillföra i avancerade skattemÄl i förvaltningsrÀtterna kan jag ha förstÄelse för. Men kanske Àr det just nÀr det Àr vÀldigt komplicerat som insynen Àr som viktigast?
Det riktigt knepiga Àr rekryteringen. DÀr Àr problemet huvudsakligen att folk faktiskt arbetar. Det Àr samma dilemma som vid politiska förtroendeuppdrag. Ger frivillig anmÀlan bredare representation? Tveksamt. Och vilken regional tjÀnsteman ska ha det delikata uppdraget att göra urvalet? Partierna, som har fÄ medlemmar men breda kontaktytor, kan göra mycket för att förbÀttra rekryteringen. Att se utanför medlemskÄren till exempel. HÀr behövs mer förarbete.
Slutligen lÀgger utredningen förslag om utbildning för nÀmndemÀn. Det gÀller bland annat sekretessregler och jÀv men ocksÄ spelet och rollerna i en rÀttssal. HÀr föreslÄr utredningen obligatorisk utbildning plus obligatoriskt repetitionsutbildning. Det Àr riktigt bra.