Opinionssiffrorna ökar stadigt för Socialdemokraterna. Förvånande tycker en del då den nye partiledaren Stefan Löfven ännu inte har sagt så mycket.
Men som vanligt är ett parti inte endast en partiledare, utan det finns massor med andra människor som syns mer eller mindre och som gör minst lika bra ifrån sig som frontfigurerna.
Tron på Socialdemokraterna finns i grunden för många. Inte minst efter det att regeringen efter det senaste valet har gått på tomgång.
Lönesänkarregeringen
Partistyrelsens Jennie Nilsson besökte Gotland i helgen. Hon är en av de "doldisar" som gör just det där som få ser. Ett arbete mycket i kulisserna för att ta fram den politik som Socialdemokraterna ska gå till val på om två år.
Tanken att regeringar ska ha bra arbetsmarknadspolitik när det är dåliga tider för att kanske dra ner på det i goda tider är tvärt emot det lönesänkarregeringen gör just nu.
För regeringens recept är att sänka avgifter och löner för att göra människor mer anställningsbara. Det har som vi sett inte gett så mycket mer jobb.
Istället borde man fundera över vad man ska göra istället. I Sverige har vi länge varit bra på forskning. Under lång tid var Sverige i toppen när det gällde uppfinningar som i nästa led gav jobb. Istället för att utveckla och förstärka forskningen, dras den ner mer eller mindre omärkligt.
Sverige måste satsa mycket mer på just forskning för att den vägen få nya produkter som i sin tur ger arbeten. Något som Socialdemokraterna trycker hårt på.
Regeringen har istället satsat mycket krut på utförsäljningar av offentlig service. Riskkapitalet har tackat och riskfritt satsat på sådana arbetsplatser. Men har det gett mer jobb, bättre löner eller bättre arbetsmiljö?
Svågerpolitiken missgynnar
Det riskkapitalet borde ha satsats i företag som kunde utvecklas och ge jobb. I utbildning som ger arbetslösa rätt kompetens. I företag som har en utvecklingspotential men saknar kapital.
På Gotland är arbetslösheten ett stort problem och det ser dystert ut när flera företag drar ner på personal eller lägger ner. Det är en stor utmaning för våra politiker och näringslivet lokalt.
Svågerpolitiken missgynnar kvinnor hävdas det och det ligger mycket i det. Men det gäller nog även män, rekryteringen till högre tjänster sker ofta i en mindre grupp även om kompetens är det viktigaste. Den som inte har de "rätta" kontakterna hamnar lätt utanför den kretsen.
Jag går en arbetslöshetsutbildning just nu som betonar nätverk, dörrknackning och samtal som det allra viktigaste för att få ett jobb. Det stämmer säkert, men det gör också att svågerpolitiken när det gäller tjänstetillsättningar får råda.
Inte alls konstigt egentligen för en arbetsgivare anställer hellre någon denne känner än en okänd med samma meriter. Varför skulle det inte också gälla näringslivstoppar? Då det är få kvinnor som är inne "i kretsen" gör också att kvinnors nätverk inte räcker till alla gånger. Precis som de män som inte heller har rätt nätverk.