Offentligt får inte tränga ut det privata

Politik2007-02-03 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I går och i dag är det samling av landets ledande centerpolitiker i Leksand. Det är den första stora samlingen efter valet och med hela partiledningen på plats samt med många ledande i kommuner, landsting och regioner så var förutsättningarna goda för en framåtsyftande och konstruktiv debatt som spänner över många politikområden.
Partiledningen betonade hur intensivt man hittills arbetat för sina tre övergripande vallöften: fler jobb, ökad välfärd och bättre miljövillkor. Det finns all anledning att tro att det kommer att leda till positiva resultat för alla svenskar.
På ett område var partiledare Maud Olofsson mycket tydlig. Hon talade om villkoren för småföretagande och att de offentliga verksamheterna inte får konkurrera ut de privata. En specialstudie av 31 kommuner visar att där utfördes under 2006 tjänster för sammanlagt 1,9 miljarder kronor av det offentliga som borde ha legat på privata företag. Det kan i varje enskilt fall synas vara oväsentliga verksamheter men sammantagna blir det alltså stora summor.
När Maud Olofsson nämnde att det rörde sig om exempelvis växtförsäljning, kaféverksamhet, trädgårdstjänster eller fastighetsskötsel blev jag oroad. Menade hon att det som exempelvis varit debatterat här på Gotland, när omsorgen gått ut för att ge sina handikappade meningsfulla sysselsättningar, inte skulle få förekomma?
Nej, också där var Maud Olofsson mycket tydlig och sade att det givetvis inte skall beröra verksamheter som avser andra viktiga samhällsintressen. Och så tog hon som exempel att bereda ungdomar och handikappade arbete.
Egentligen ligger satsningarna på småföretagare på många områden. Den illojala konkurrensen är alltså bara ett delområde. Mer väsentligt är att det städas upp i regelverket och att mycket av överbyråkratin försvinner. I många fall lägger man orimliga krav på rapporteringar. Inte för att myndigheterna skall undanhållas vad som sker, men den kontinuerliga rapporteringen av en i grunden oförändrad verksamhet blir till en onödig belastning.
Medfinansieringen vid sjukdom har blivit en ekonomisk belastning för småföretagare och som utfaller negativt för hela arbetsmarknaden. Många drar sig för att anställa personer med långa eller regelbundna sjukdomsperioder i sitt förflutna. Det blir alltså nu betydligt svårare för dessa att få anställning.
Det finns mycket att göra på arbetsmarknadens område, men nu är det i alla fall en bit på väg mot efterlängtade förbättringar - förbättringar för alla.