Oförenliga intressen om Visbys framtid som stad
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ändå blev det en mycket stimulerande diskussion i onsdags kväll om "Vad gör en stadskärna levande?" Vi förstod, att där finns intressen som knappast går att förena.
Min svärson har ett kopparstick av Erik Dahlberg på väggen: Visby på 1600-talet. All bebyggelse samlad nedanför Klinten. All verksamhet fanns naturligtvis innanför muren.
Mina förfäder kom körande dit med "russ u skjuss" för att sälja och köpa - stadens privilegium på den tiden.
Sväller ut åt alla håll
Är det vår idé om Staden? Ett torg kring vilket handel och hantverk är samlat och dit folk kommer. Där utbyts tankar och nya möjligheter öppnas. Människorna bor inom gångavstånd och några tydliga klassgränser syns inte. Det är modellen.
Men verkligheten, sa professor Ove Rohnström, är en annan. Han talade om "the sprawling city". Staden som sväller ut åt alla håll. Det är svårt att förstå för oss som bott här länge, att det ständigt behövs fler bostäder, trots att befolkningen just inte växer.
Per Lindskog från tekniska förvaltningen karaktäriserade Visbys egenart mycket elegant. Den här staden är inte byggd för bilar. Topografin och den bevarade stadsmuren gör att det inte kan vara annorlunda.
Vi vill inte ha bilar i innerstan, varken de som bor där eller de som kommer på besök. Men vi vill kunna köra våra bilar där. Så vad gör man?
Där fanns kvinnan som uttalade sitt starka fördömande av bilparkeringen som förfular den sköna vyn vid Kruttornet ut över havet från Almedalen. Kan stadsarkitekten ta bort den?
Det är bara nån vecka sen jag läste en insändare som på fullt allvar kräver en bilväg (!) i havet utanför Strandpromenaden. Så skulle det gå lätt att komma mellan norra och södra delen av stan. Visst
Sommar- och vinter-Visby
Visby lever två mycket olika liv. Ett på vintern, när stadsborna vandrar lugnt i gränderna. Och ett helt annat på sommarn. Under ett par månader är Visby den myllrande medeltidsstaden igen. Skrik och skrän, liv och lust, vad man vill.
Gösta Lyttkens talade om "nattskiftet", de högröstade ungdomar som lever på natten och sover, kanske, på dagen. Det är förståss också en levande innerstad. Men outhärdlig för dem som bor där och skall jobba på dagen. De vill sova på natten. Så vad gör man?
Idén om kommers, handel, som en del av stadens liv, den har vi kvar. Nu är Adelsgatan som vi vill ha den - det är alla överens om. Men sen då? Per Åke Sandsjö från Konsum Gotland menar, att stormarknaden utanför stan är nödvändig.
Innerstan och Östercentrum
Dit kör man bil, handlar mycket, billigt, allt på ett ställe. Han är mer otydlig om "mervärdeshandeln", det som blir kvar i innerstan och Östercentrum. Är den nog stark att kunna leva kvar? Räcker den korta turistsäsongen för att hålla liv i småbutikerna längs S:t Hansgatan till exempel.
Bilen - visst är det kring den allt rör sig i vår moderna tid. Vi kan stänga ut den från innerstan. Men det betyder stora asfalterade ytor runt muren där vi kan placera vårt metallskal en stund.
Redan nu på vintern är det alltid fullt på parkeringen bakom Coop, en vanlig vardag. Slakteritomten försvinner som reservparkering. Våra politiker och en del affärsmän ville inte ha parkeringsavgift i och kring innerstan. Så vad gör vi?
Visby har en mycket älskad stadskärna. Säg till vem som helst på fastlandet, att du bor i Visby, och hon talar med drömmande ögon om gränderna, ruinerna, de små trädgårdarna, strandpromenaden.
Fast vi bor förståss på Gråbo eller i Melonen.