Ohly kramar ihjäl välfärden
Igår var vi alla Välfärdspartister. Tur att det inte är Vänsterns dag varje dag.
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att Vänsterpartiet dras med den ideologiskt otacksamma motsättningen mellan välfärd och vinst är ingen nyhet. Inte heller att Vänstern missat att förutsättningen för välfärd och välstånd är just vinstdrivande företag som skapar arbetstillfällen och "resurser" som ska omfördelas. Att partiets långsiktiga målsättning är att införa ett förbud mot alla former av privata vinster i välfärdsföretag är bara en konsekvens av en inkonsekvent politik.
Samtidigt som Lars Ohly vill stänga möjligheten att driva företag inom en sektor som kvinnor dominerar talar han sig varm för jämställdhet. Kontraproduktivt kan tyckas eftersom den politik som förespråkas innebär att kvinnor kvarhålls i den offentliga sektorn med lägre löner och sämre karriärmöjligheter som följd.
Den svenska arbetsmarknaden är en av världens mest könssegregerade. Idag är Sverige ett av de länder i Europa med den lägsta andelen kvinnliga företagare. 20-30 procent av alla arbetande kvinnor säger att de allvarligt överväger eget företagande. Ändå är det bara 0,68 procent som verkställer sin idé.
Orsakerna bakom den strikta könsindelningen på arbetsmarknaden tros bero på att kvinnornas mer breda inträde på arbetsmarknaden historiskt sammanföll med den offentliga sektorns tillväxt. Nya hinder restes för de tidigare så framgångsrika kvinnliga entreprenörerna vilket resulterade i att yrkesverksamma kvinnor tvingades in i färre yrken som på sikt gav upphov till s k kvinnodominerade yrken.
Paradoxalt nog har den offentliga välfärdspolitiken visserligen hjälpt kvinnorna in på arbetsmarknaden samtidigt som samma politik skapat en stor underrepresentation av kvinnor på toppositioner och inom den privata sektorn. Hysterin kring den låga andelen kvinnor på toppositioner, som lämnar Sverige på en bottenplacering ur ett EU-perspektiv, har skymt sikten för den jämställdhetsreform som sannerligen skulle förändra maktbalansen på arbetsmarknaden.
I dag är 74 procent av de tillsvidareanställda inom den offentliga sektorn kvinnor, i den privata utgör de enbart 36 procent. Många av dessa kvinnor saknar en reell möjlighet att byta arbetsgivare eftersom den vård-, skola- och omsorgssektor som de befinner sig inom till stor del monopoliserats av staten.
När män i alla tider startat företag inom sina kompetensområden har ingen opponerat. När kvinnor skulle kunna göra detsamma, inom välfärds- och tjänstesektorn, stoppas de av jämställdhetsvurmande politiker à la Ohly som säger sig värna deras intressen. Kanske dags att begrava de ideologiska skygglapparna och möta verkligheten om visionerna inte ska falla på sin egen orimlighet ännu en gång?