Den senaste tiden har ojämlikheten seglat upp som ett av de mest centrala politiska begreppen som politiker i Sverige måste förhålla sig till. Det bådar gott inför valrörelsen. Utgången i EU-valet är ett tydligt kvitto på det. Partier som fokuserade sina budskap kring jämställdhet och ojämlikhet, som Miljöpartiet eller Feministiskt Initiativ, gjorde rekordval och dominerade den politiska agendan. Men det är egentligen det som hänt efter valet som visar tydligast att ojämlikheten är på väg att bli för 2014 vad miljön var 2009 – en fråga som avgör val och bygger nya politiska resonemang.
För att ta några exempel: Under våren släppte den franske ekonomen Thomas Piketty sin bok Capital in the twenty-first century. Piketty har under femton år samlat statistik kring förmögenheter och tydliggör att ojämlikhet snarare är regel än undantag i vår tid.
I Pikettys material går det att se att förmögenheterna dominerar ekonomin, vilket gör att rikedomar begränsas till ett fåtal och ofta till de som ärver familjepengar. Piketty har skakat om den ekonomiska debatten, och de senaste månaderna har nog de flesta stött på honom. Senast förra veckan publicerade den här ledarsidan en artikel av nationalekonomen Roland Spånt om Piketty, bland annat.
Ett annat exempel är hur partierna spetsat sina utspel och förslag, särskilt efter EU-valet. För första gången på ett bra tag fokuserar nu S sin politiska berättelse på ett budskap som handlar om bekämpandet av klyftor och ojämlikhet. Bara den här veckan har S-ledaren Löfven i en DN-intervju (ja, de diskuterar Piketty) presenterat partiets förslag för att minska klyftorna. I intervjun berör de ocksåhur det går att betrakta pensionerna som en jämställdhetsfråga, då kvinnor ofta har avsevärt lägre pensioner än män.Här har också S presenterat skarpa förslag för hur partiet ska komma åt ojämlikheten. Både mellan män och kvinnor, men även klyftan mellan pensionärer och löntagare. Sverige är trots allt det enda landet i världen som tar ut högre skatt av pensionärer än av de som har ett jobb.
Beskedet är att S vill utrota den klyftan i tre steg och de med garantipensioner prioriteras - det första steget för dem ska tas redan 1 januari 2015. Särskilt välkommet bör detta vara på Gotland, som tillhör den skara län som har landets lägsta pensioner. Det är också en klassfråga.
Det revolutionerande är egentligen inte att de politiska partierna erkänner att klyftorna ökar. Det verkliga skiftet är att kampen mot ojämlikheten tillåts vara basen för argumentationen, själva ryggraden i politiken. Svenska folket har helt enkelt tröttnat på samhällsklyftor och ojämlikhet.