Nära nog varje annan svensk företagsamhet tvingas bära sina egna risker och om de de drar på sig förluster eller missköter verksamheten måste de själva stå för felbeslut och ekonomiska utsvävningar. Men så är det inte för landets fyra storbanker.
Tvärtom kan de luta sig bakåt och lugnt förlita sig på att vid en allvarlig kris blir de räddade av staten. Spekulerande i finansiella instrument, optioner, aktier, valutahandel och försäkringsverksamhet är riskfritt så länge bankernas ägare vet att i slutändan är det skattebetalarna som tar förlusterna.
De anses vara så ”systemviktiga” att staten aldrig kan låta en sådan bank gå i konkurs. Är det självklart med en bra ordning? Eller finns en annan väg att gå?
Med en uppdelning av bankerna på två delar där den ena ska ägna sig enbart åt det som alltid varit bankers kärnverksamhet, in- och utlåning. Och en annan, avskild del, som får ansvara för all spekulationsverksamheten, skulle ansvaret för de finanskriser och förluster som kan komma med kasinospelet på hedgefonder, swapar och blankning att landa enbart hos ägarna.
Statens ansvar skulle då begränsa sig till enbart lånegarantin (insättningsgarantin) för den vanliga och systemviktiga, ursprungliga bankverksamheten. Den tanken har också förespråkats av den tidigare finansministern K-O Feldt.
I dag omsätter de svenska bankerna drygt fyra gånger landets BNP. Av de pengar som snurras i den finansiella spekulationskarusellen är bara några få procent eget kapital. Det övriga är lånade pengar.
Genom den bankgaranti där staten tagit på sig ansvaret för följderna av en bankkrasch har kostnaderna för en ny finanskris vältrats över från bankernas ägare till skattebetalarna. De vinster bankerna gör är privata, medan förlusterna socialiserats.
En internationell kris med ökad arbetslöshet och stigande oförmåga att klara räntor och skulder skulle snabbt leda till växande problem i bankerna.
Att i stället ha delat upp dem i en kärndel som enbart ägnar sig åt bankers kärnverksamhet med ansvarsfull in- och utlåning.
Och en helt avskild del som måste bära det hela och fulla ansvaret för bankens spekulationer i allt från derivat och optioner till valuta och försäkringar skulle för skattebetalarna mera rimlig fördelning av ansvaret mellan staten och bankernas ägare.
Det vore mer än önskvärt om vi kunde få till stånd en sådan banklagstiftning och omstöpning av våra idag ohälsosamt dominerande fyra storbankers verksamhet.