Okunskap om barns ohälsa?
Alltför många skolor saknar kunskap och beredskap för att motverka och förebygga mobbning. Men inte på Gotland, väl?
Foto: ERIK G SVENSSON
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det officiella skol- och socialsverige håller nog inte med. Men samtalen till Bris-telefonen säger något annat. Bristen på kunskap hos vuxenvärlden om barns behov ärpåtaglig.
Barn berättar om svårigheter att få hjälp av samhällets vårdande och skyddande instanser, som socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin. I samtalen med Bris berättar de om svårigheter att bli trodda, om hjälp som aldrig kommer, om långa utredningstider och om medicinering istället för samtal. Inte är det väl så på Gotland?
Barn har självmordstankar
Många av de barn som är placerade i samhällets vård vet inte varför de är placerade eller vilken vård de skall få. Det är vanligare att dessa barn har självmordstankar och är inne i självdestruktivitet, eller utsätts för misshandel och sexuella övergrepp. Inte är det väl så på Gotland?
Fortfarande noterar Bris att många tonårstjejer drabbas av psykisk ohälsa. Berättar uppgivet att de känner att de inte duger som de är. Känner sig misslyckade och har utvecklat ångest. Detta leder till svårigheter att hantera skolarbetet och sociala relationer. De här tjejerna är hjälpsökande för de vill inget hellre än att ha ett bra liv. Men har svårt att få hjälp av vuxenvärlden. Men inte är det väl så på Gotland?
Bris konstaterar i sin årsrapport att kontakterna som relaterar till skolan har mer än tredubblats sedan 2007. Problem i skolan leder ibland till att elever helt slutar gå till sin skola. När de väl kommer tillbaks får de inte det stöd de behöver. Känner sig isolerade och tycker att livet inte har något mål och ingen mening. Inte har väl elever det så på Gotland?
Mitt i rapporten redovisas en ny stor svensk studie bland elever i årskurs nio, med ett obehagligt resultat. Risken för självmordsförsök är upp till sex gånger högre bland ungdomar med de lägsta betygen. Föga uppmärksammat.
Förebygga mobbning
Och så mobbningen. Denna till synes eviga fråga utan slut. Samtalen till Bris ökar år från år. Orsaken är den gamla vanliga, att barn inte vågar berätta och att vuxna inte tar mobbning och dess konsekvenser på allvar. Trots all uppmärksamhet genom åren, trots diskrimineringslagstiftning, trots alla planer så fortgår mobbningen. Alltför många skolor saknar kunskap och beredskap för att motverka och förebygga mobbning. Men inte på Gotland, väl?
Bris har i en särskild granskning visat att kommunernas förmåga att hålla socialjour för unga är mycket olika. Vad gör en ung person en sen kväll på stan, när de vet att det väntar misshandel där hemma? Slinker kanske in där man inte borde vara.
Krav från Bris
att socialtjänst och BVC har specialkompetens för att möta utsatta barn.
att barn skall ha rätt till enskilda samtal med socialtjänst och barn - och ungdomspsykiatrin.
att alla skolor använder sig av väl utvärderade metoder mot mobbning.
att kommuners socialjour måste organiseras på ett mer professionellt sätt.
Vad säger ansvariga på Gotland om detta?