Tidig morgon, nordost 18 sekundmeter, minus en grad och kraftigt snöfall. Pulsar till brevlådan för att hämta tidningarna. På vägen två ensamma hjulspår i den djupa snön. Syns att avgasröret släpat i. Vems spår?
Tidningsbudet förstås, en av nattens hjältar som alltid verkar ta sig fram oavsett väder, så vi kan läsa tidningen till frukost. Det slog mig där i snöstormen att det vore nyttigt för regionens toppolitiker att åka med tidningsbuden, hemtjänsten, mjölkbilen eller posten på alla oplogade vägar. För besparingarna visar en sådan här morgon sitt rätta ansikte.
Avstånd och tid kan ha olika innebörd beroende på vem som gör bedömningen. Träffade nyligen en kvinna från Kiruna och eftersom jag är mycket intresserad av Nordkalotten blev det ett givande samtal om norra Sverige. Inte bara dess problem, utan också den framtidstro och optimism som börjat spira hos den yngre generationen ovan polcirkeln.
Och så var det frågan om avstånd och tid. Restiden med tåg från Kiruna till Stockholm är 16 timmar! Det går förstås att åka bil, men sträckan är då 125 mil, så det är knappast ett snabbare alternativ.
Vi gotlänningar tycker ofta att drygt fyra timmar är en enormt lång restid till Stockholm. Men allt är som bekant relativt och för Kirunaborna skulle det förmodligen framstå som ”nästgårds”.
Ett annat perspektiv har tv-profilen Anne Lundberg, när hon i Land uttrycker sig om sitt boende i lilla Skivarp på skånska sydkusten: ”50 minuters tågresa härifrån ligger Köpenhamn och på två timmar är jag i Berlin. På det sättet är Stockholm glesbygd.”
Återigen har ett polisprojekt sett dagens ljus. Landets polisdistrikt har på uppdrag av Rikspolisstyrelsen upprättat listor över så kallade livsstilskriminella. Genom att fokusera på dessa personer ökar möjligheterna att minska vardagsbrottsligheten. Ett bra initiativ och det är bara att hoppas att projektet blir långvarigt och ges tid att utvecklas. Det finns nämligen en risk att personalbrist, ständiga omorganisationer och andra orosmoln slår sönder just denna typ av projekt och det är kanske det som gör att polisen hela tiden brottas med dålig statistik över ouppklarade brott.
Ju fler poliser ute bland allmänheten, desto färre brott begås. Vilket i sin tur medför att det krävs färre ”skrivbordspoliser” för utredningar. Därför är det bara att hoppas att projektet med punktmarkering av vanebrottslingar får bestå och får den uppbackning som behövs. Det kommer hela samhället att tjäna på.
Ett intressant citat fanns i förra veckans Gotlands Allehanda, där Allan Båtelsson från Hemse Utvecklingsbolag bland annat uttryckte sig så här om Sudrets negativa utveckling:
”Varje tjänst som regionen flyttar berör tre personer här.
Jag tror inte politikerna har koll på de beslut som tjänstemännen tar.”
Den politiska majoriteten i regionen utses vart fjärde år av väljarna. Regionens tjänstemän är dock de samma oavsett politisk färg på den styrande majoriteten och detta kan förmodligen ibland utgöra ett hinder för genomförande av politiska viljeinriktningar.