Som en svensk Margaret Thatcher sade hon nej och stopp när så många så gärna ville subventionera Saab genom krisen. Inte med våra skattepengar, sade Maud Olofsson, och ställde sig på marknadens och medborgarnas sida. För det förtjänar hon stort beröm. Olofssons agerande under finanskrisen ledde dels till att den svenska debatten om krisen blev annorlunda än på andra håll i västvärlden, och dels till att skattebetalarna slapp betala miljarder för Saab.
Denna helg håller Centerpartiet kommundagar. I samband med sådana är det svensk standard att partiledaren skriver en debattartikel, för att sätta tonen inför aktiviteterna. På torsdagen skrev Maud Olofsson i Dagens Nyheter att elprisreglering vore det bästa för konsumenten.
Den centerpartistiske bloggaren Johan Hedin beskriver Olofssons artikel som ett magplask, och konstaterar att prisregleringar enklast sammanfattas med ordet brödköer.
2005 gav Veckans affärer-journalisten Gunnar Lindstedt ut boken Olja, där han argumenterar för att peak oil, det år då vi pumpar upp mest olja, innan produktionen vänder nedåt, snart inträffar. Också den svenske forskaren Kjell Aleklett, grundare till ASPO, Association for the Study of Peak Oil and Gas, har länge talat om just detta.
Häromveckan meddelade det internationella energiorganet IEA att peak oil inträffade för fyra år sedan. IEA menar att vi aldrig kommer att pumpa upp så mycket råolja som 2006. Påståendet kan visserligen ifrågasättas: både i Alaska och i Iran finns sannolikt mycket stora reserver. Men förr eller senare börjar oljan sina. Då behövs annat bränsle, inte bara till daterade oljepannor utan också till bilar, lastfartyg och flygplan. Olja och naturgas används också vid tillverkning av konstgödsel, en i dag nödvändig stapelvara i det konventionella jordbruket.
Dessa perspektiv saknas helt i Maud Olofssons artikel. Hon talar inte om långsiktig energiförsörjning, utan om den senaste tidens elpriser. Det kan man naturligtvis göra, men pris grundar sig i tillgång och efterfrågan. Om tillgången sjunker kommer årets elräkningar att framstå som en sommarbris i jämförelse. Och en politiker som så gärna talar högt om nya idéer och liberala värderingar borde rimligen kunna komma på en smartare lösning på de höga energipriserna än att staten ska sätta priset.
2006 gjorde Centerpartiet stor sak av att vara ett liberalt idéparti, på nyfiken jakt efter smarta och frihetsinriktade lösningar. Nu försöker Maud Olofsson återskapa den känslan. Effekten av hennes debattartikel är snarast den motsatta. Peak Olofsson tycks ha inträffat i december 2008.