Om att förtjäna folkets förtroende
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Minns alla "jag har fullt förtroende för den här personen" som kommer i samband med skandaler. Fredrik Reinfeldt hade fullt förtroende för tidigare handelsminister Maria Borelius, före detta kulturminister Cecilia Stegö Chilò och förra regeringens statsminister Göran Persson hade fullt förtroende för Laila Freivalds, då utrikesminister. Alla fick gå - för det förtroendet hade de inte förtjänat, utan var något som deras chefer var tvungna att påstå tills de avgick.
Riktigt så är det förstås inte för Mona Sahlin. Ingen kommer att kräva hennes avgång före valet - ingen av de 26 i alla fall eller andra tongivande partimedlemmar i socialdemokraterna. Men dessa ordföranden gör något ännu värre än att utåt hävda förtroende; de säger att smutskastningskampanjen är något som den tilltänkta statsministern inte klarar.
Företeelserna som partidistriktsordförandena skriver om är fula. Youtube-filmen "Mona fifflar" går igenom alla de skandaler som kantat hennes liv, men hopklippt på ett insinuant och allt annat än trevligt sätt. Brevet har klassats som förtal.
Att ta avstånd från detta är förstås helt rätt, smutsiga valkampanjer är inte bra. Men samtidigt utmålar s-partidistriktsordförandena sin partiordförande som någon som andra måste göra upprop för, som inte klarar stormen själv. Det är inte ett bra sätt att vinna förtroende.
Förtroende är inget man får utan något man förtjänar, brukar Sahlin säga. Och det är sant. Det är heller inget som byggs av upprop från partivänner eller av kompisar, som författaren Liza Marklunds krönika i Expressen för någon vecka sedan. Där deklarerade Marklund att hon känner Mona Sahlin och därför ska hon rösta på henne. Ja, det verkar rimligt att rösta på sin kompis om man håller med - men är det något som stärker Mona Sahlin?
Det är för många som kommer till Mona Sahlins försvar för att det ska vara bra för henne. För inget annat kommer ut av detta än att hon framstår som inte kompetent nog att bygga eget förtroende, utan att det måste ropas på förtroende. Kändisar måste kallas in för att bygga det åt henne. På det sättet framstår hon inte som en lämplig och kompetent statsminister.