De dödar barn. Sommaren igenom har de trängt sig på i nyhetsbruset, bilderna från striderna mellan Israel och Palestina. Enligt FN-kontoret OCHA:s, (UN Office for the Coordination of Humanitarian Affairs) rapport i helgen har 1 525 palestinier dödats. Minst 1 033 av offren var civila varav 329 barn. I Israel har 66 personer dödats. Två av dem var civila, ingen ålder angavs.
Det finns andra konflikthärdar där barn far illa, Syrien, Nigeria, Ukraina med flera plus dem vi inte känner till därför att mediautrymmet är begränsat och möjligheterna till och intresset för bevakning varierar.
Men konflikten mellan Palestina och Israel har en särskilt tragisk dimension som ett ofantligt och tragiskt misslyckande av världssamfundet. Så länge jag varit någorlunda intresserad av nyhetsbevakning har den funnits och trots upprepade medlingsförsök blossat upp gång på gång. FN, världens stormakter och många andra stater och förbund har spelat olika roller i dramat som släpar på generationers skuld och dåliga samveten.
Nu dödar de barn i landet som kallades det heliga. Stanna till ett ögonblick och tänk på de barn du känner. De som du älskar så att det svider i hjärterötterna. Tänk dig dem döda. Inte av sjukdom, olyckshändelse eller naturkatastrof utan dödade, av andra vuxna människor. Inte med avsikt att döda just dem, men utan hänsyn till risken att precis det skulle bli följden. När jag tänker så vill jag säga upp mitt medlemskap i mänskligheten.
Israel är en ockupationsmakt som bedriver vad som måste kallas apartheid mot palestinier och utsätter det tätbefolkade Gazas befolkning för kollektiv bestraffning i strid med internationell rätt. En fjärdedel av befolkningen har tvingats lämna sina hem men utan säkra alternativ.
Det berättigar inte på något sätt fördömande av alla judar. Såväl utom som inom den israeliska statens gränser förekommer starka protester mot de folkrättsbrott staten gör sig skyldig till. Judar i Sverige har inte större ansvar än vi andra.
Hamas som styr i Gaza, skickar raketer som sprider skräck och fasa mot israeliska städer. Det berättigar på inget sätt fördömande av alla araber. Araber i Sverige har inget större ansvar än vi andra.
Konflikten är i grunden politisk, inte etnisk eller religiös. Båda parter bryter mot folkrätten men inga brott berättigar döda barn. Den som har militärt övertag har därmed också större ansvar.
Den juridiska situationen har beskrivits av bland andra advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i debattartiklar i Dagen Nyheter 25 juli och 1 augusti och av 20 jurister, forskare och organisationsföreträdare den 2 augusti i samma tidning. Artiklarna finns på nätet liksom repliker.
Världssamfundet, FN, EU, stormakterna, organisationer och regeringar måste trycka på för att stoppa våldet. Beskjutningen måste upphöra och vapenvila omedelbart inträda, Palestina erkännas som stat och folkrätten värnas. Världssamfundet får inte stå overksamt när skolor bombas och barn dödas.
Vår regering måste göra mer, ja allt i sin makt, Och vi alla måste kräva det av dem.