En av förra veckans stora inrikesnyheter, var kanske också den mest missuppfattade nyheten under förra veckan. Nyheten handlade om att det var stor skillnad mellan vilka betyg som grundskoleelever fick och vilka resultat de skrivit på nationella provet. Det var också större andel pojkar vars betyg inte överensstämde med resultatet på nationella provet.
Slutsatsen som drogs i vissa media var att lärarna satte betyg på annat än det som står i betygskriterierna och att pojkar missgynnas vid betygssättning.
Nationella prov inte avgörande
Det som många media missat är att nationella proven inte är betygssättande och att det är fler betygskriterier som ska uppnås, än de som kan mätas genom ett nationellt prov.
Dessutom handlar det bara om statistik, det finns i det aktuella fallet med nationella prov ingen undersökning om vad skillnaderna beror på. I den ursprungliga artikeln uttalar sig däremot personer som tycker fritt och hänvisar till andra studier.
Att skillnaderna i betyg mellan flickor och pojkar är stora är inte någon ny kunskap och att flickor gynnas av skolsystemet och dagens betygssystem är inte heller något nytt.
Nationella prov kan inte och ska inte vara helt avgörande för betyget, däremot finns det strukturer i skolan liksom i samhället som leder till att betygen blir olika för flickor och pojkar.
Genustänkandet präglar fortfarande hela samhället. Flickor och pojkar har olika strategier för att klara av skolgången och planerar olika för framtiden, flickor och pojkar bemöts olika och det finns olika förväntningar på flickor och pojkar. Från föräldrar, samhället och lärare. Fortfarande fostras barn till ett socialt kön, till ett genus. "Är du flicka, ska du vara så här och göra så här". "Är du pojke, ska du vara så här och göra så här."
När Delegationen för jämställdhet i skolan presenterade sitt slutbetänkande i januari i år sammanfattade de jämställdheten i skolan på följande sätt: "Pojkar och flickor får inte samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan. Flickor presterar bättre än pojkar i skolan, flickor mår sämre än pojkar, flickor utsätts oftare för trakasserier och både pojkar och flickor hindras av traditionella könsroller."
Det är det som vi måste diskutera, hur får vi en värld och en skola där alla är lika mycket värda och har samma förutsättningar?
Prov, inte kunskap i fokus
Den skola som Jan Björklund (utbildningsminister och folkpartist) nu försöker bygga upp kan knappast lösa jämställdhetsproblematiken. Istället för att bygga en mänskligare skola där alla får möjlighet att utvecklas och där kunskaperna sätts i fokus får vi en skola där allt ska mätas, där prov, betyg och tidiga skriftliga bedömningar blir allt viktigare.
Där man tidigt måste välja rätt, annars har man inte en chans att ta sig vidare i skolsystemet. Man måste välja rätt ämnen för att kunna få meritpoäng, man måste välja rätt program för att överhuvudtaget kunna plugga vidare efter gymnasiet och det finns inga metoder för hur det könssegregerade gymnasiet ska brytas.
Utsållningsmekanismer
Allt fler utsållningsmekanismer kommer att slå hårt mot de som inte har goda förkunskaper. De som inte har föräldrar som kan hjälpa dem med läxor och att välja rätt väg, barn och unga som har det oroligt runt omkring sig och som inte helt kan fokusera på skolan kommer att drabbas.
Skillnaderna mellan olika gymnasieprogram och olika yrkesval kommer att bli större. Och det kommer att leda till att skillnaderna mellan flickor och pojkar ökar. De som passar in, de passar in och får gå hela vägen. De andra, de får klara sig bäst de vill.