Medeltidsveckan är igång och staden är full av jungfrur. På medeltiden var det som bekant bara ungmör som kunde ha huvudet bart och håret utsläppt till allmän beskådan i offentliga sammanhang. Gifta kvinnor skulle spara sin fägring till mannen som nu hade ensamrätt till henne. Från giftermålet blev det haklin och hätta, dok och duk för resten av livet. Obetäckt hår signalerade oskuld alternativt prostitution. Ett slags marknadsinformation helt enkelt, männen skulle direkt veta vilka kvinnor som var tillgängliga, till äktenskap eller tillfälligare förbindelser.
Jo, vi hade vår hederskultur vi också och den dröjde sig kvar långt efter att medeltiden glidit iväg in i historien. Det är inte särskilt länge sedan det bara var kvinnorna som ringmärktes vid vigseln. Fortfarande är det mannens namn som oftast definierar hela eller delar av den övriga familjen.
I dagens låtsasmedeltid ställer inte kvinnor upp på dåtidens krav. I valet mellan trohet mot historien och bekvämlighet och lust väljer kvinnorna det senare. Det bidrar till att bilden av Visby som medeltidsstad under vecka 32 blir mindre autentisk. Precis som alla glasögon, telefoner och sandaler.
Men medeltidsveckan är inte ett återskapande av historien, den är en fantastisk friluftslekstuga för oss barn i alla åldrar. Det blir inte sämre av att den innehåller öar av högre grad av historisk korrekthet i den mån det låter sig göras.
Om nu jämställdheten tagit rätt rejäla kliv framåt sedan 1300-talet är det en bit kvar till lika villkor. Jan Björklund (FP) har i dagarna pekat ut sin väg framåt och den handlar om familjepolitik.
Det är förvånande att folkpartiet mot bättre vetande går vidare med jämställdhetsbonusen som ingen sett någon större effekt av. Det gick inte att köpa mer pappatid åt barnen med extrabidrag. Nejhej, det fungerade inte, då försöker vi väl med… lite mer av samma sort, verkar vara resonemanget.
FP har en rätt klok jämställdhetsminister som tydligt visat att hon föredrar individualiserad föräldraförsäkring. Ett steg dit i form av en ytterligare en pappamånad finns med i FP:s förslag men det tvivlar även liberala bedömare på att det går att genomföra.
Den stora stötestenen är KD. Alliansen tänker lägga fast sitt regeringsprogram oavsett valets utgång. Om väljarna röstar fram en borgerlig majoritet utan Kristdemokraterna kan vi alltså hamna i den märkliga situationen att en modern familjepolitik blockeras av ett parti som inte ens finns i riksdagen.
Som vi kunde läsa i Liberal kommentar i går: ”Genomförbara eller ej – utspelens betydelse var symboliskt viktiga.” Trots den något kryptiska formuleringen är meningen talande. Nu vet vi vad som symboliserar den folkpartistiska feminismen.
Övriga jämställdhetsfrågor - löneskillnader, ofrivilliga deltider, bristande representation och så vidare lyser med sin frånvaro. Om det som nu presenterats är allt som Folkpartiet menar med sin ”Feminism utan socialism” är det inte mycket att varken hoppas på eller frukta.