Om ingen driver på händer inget
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På onsdagen presenterades landsmöteshandlingarna av partisekreterare Erik Ullenhag. Temat, sloganen för mötet är "Ja till framtiden", vilket har en klar floskelvarning. Mer riktigt hade nog varit att ha sloganen "Ja till fortsatt alliansregering". För det är tydligt att alla riksdagspartier inför partikongressen, eller vad de kallar sina årsmöten för, nu har fler att ta hänsyn till än förr.
Varje beslut som fattas kommer att ifrågasättas; hur fungerar detta ihop med era samarbetspartners? För några veckor sedan hade socialdemokraterna kongress och medierapporteringen då var att kongressbeslut inte alls med nödvändighet blir regeringspolitik även om Mona Sahlin med samarbetspartners vinner nästa riksdagsval.
Folkpartiet skiljer sig från övriga allianspartier i synen på kärnkraft, men har fått med sig de andra en bit. Det innebär att om partiet skulle fortsätta sin inslagna väg och förespråka fler kärnkraftverk så "bryter" de överenskommelsen inom regeringen. I alla fall i en enkel mediedramatik.
Men även om ett parti går före, vill mer än sina samarbetspartners, betyder inte det att man inte kan hålla överenskommelser. När det gäller kärnkraften så är det positivt att det finns något riksdagsparti som vågar gå lite längre - för om ingen driver på händer heller inget.
Just det är risken med den nu mycket starka blockpolitiken - att inget händer med hänsyn till samarbetspartners. Det vore mycket bättre om varje parti drev sin linje, och sedan tog den politiken med sig in i samarbetet.
Visst måste kandidaterna till regeringsmakten visa sig både samarbets- och regeringsdugliga - men dugligheten får inte dränka kreativiteten. För hur ska då väljaren kunna välja? Om alliansen sinsemellan tycker precis likadant behövs inte fyra olika partier, inte heller behövs tre olika om de rödgröna är helt samspelta.
Detta brukade vänsterpartiet hävda, men den åsikten blev ständigt ifrågasatt vilket har lett till att v har rättat in sig i samarbetsfållan. Det var nödvändigt, därför att vänsterpartiet ligger väldigt långt från mp och s - och från övrig partipolitik. De ville inte rätta sig efter gemensamma spelregler om budgettak eller har samma syn på vad staten kan och inte kan lösa.
Det är positivt att partierna väljer lite olika inriktningar - för då kan väljarna rösta efter vad de tycker är viktigast. Gillar man kärnkraft är folkpartiet ett givet val - och ju mer stöd fp får desto högre sannolikhet är det att kärnkraften kan byggas ut. Politik handlar om att vilja, samarbete kräver kompromiss. Men det ena utesluter inte det andra.