Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att resa med tåg genom Sommarsverige bjuder på en del upplevelser. Och skulle man tröttna på att betrakta naturen utanför fönstret kan man ägna en stund åt SJ:s kundtidning Kupé. I sommarens dubbelnummer intervjuas Mona Sahlin om uppdraget som partiordförande för socialdemokraterna. Efter mer än ett kvartssekel som aktiv politiker har de flesta redan hört huvuddragen i Sahlins karriär tidigare; från Svenska Barbieklubben - varför nu detta ständigt anses värt att lyfta fram - till partiledarskapet, via ett antal ministerposter och den så kallade Tobleroneaffären. Alltsedan dess att hon blev Sveriges yngsta riksdagsledamot 1982 ses hon som representant för en yngre och modernare generation socialdemokrater. Trots en lång tid i toppolitiken varvat med ett antal bakslag, inte minst den gången det blev Persson och inte Sahlin som valdes till ny partiledare, tycks hon fortfarande räknas till den skaran.Åtta år yngre än Göran Persson sägs hon ofta stå för något nytt. Och vari består då detta nya, mer än Sahlins person? Med hänvisning till det pågående arbetet att utforma en ny politik för socialdemokratin efter valnederlaget har Sahlin sedan hon valdes undvikit att staka ut någon tydlig riktning i politiken. Det ska föras samtal i breda grupper, vilket också ses som ett uttryck för ett nytt slags ledarskap. Men i Kupé-intervjun väljer hon trots allt att lista sina tre viktigaste frågor. Efter att så gott som samtliga bedömare - såväl egna som utomstående - enats om att valförlusten till stor del berodde på avsaknaden av engagemang i arbetslöshetsfrågan, som också är av avgörande betydelse, torde det inte vara någon högoddsare att återfinna den på listan. Men inte då. Sahlins viktigaste frågor är nämligen könsneutrala äktenskap, stopp för försäljning av hyreslägenheter och en "massiv utbyggnad av vindkraften". Som ledare för Sveriges största parti, socialdemokraterna, det gamla folkrörelsepartiet, väljer hon ut just dessa tre frågor och då får inte jobben plats på listan.Alldeles oavsett vad man tycker i själva sakfrågorna är det knappast detta som engagerar väljarna mest eller som har störst betydelse för människor i deras vardag. Jo, hon pratar lite om arbete också: om jämställdhetsbonus, kvoterad föräldraförsäkring och höjda kvinnolöner. Och om den svenska landsbygden som resenären ser passera utanför tågfönstret konstaterar Sahlin helt enkelt: "Skogen är inte mitt intresse". Så visst skiljer sig Sahlins politiska visioner från Perssons. Men var det de visionerna som väljarna saknade i höstas?
