När jag kom ut ur den enda duschen i simhallen, stod en raggig kvinna, en av utseendet att döma uteliggare och köade för samma dusch. Hon är också pensionär, tänker jag. Gratis dusch är ett himmelrike för henne som för många andra i den här världen.
På ön slåss vi för vattnet på norr och kring Ojnare, vatten kommer att bli en stridsfråga om det inte redan är det i världen.
Bassängträning
I simbassängen förra veckan låg 20 svarta jungmän i vattnet när jag klev in. En katamaran med 43 turister hade vält i havet utanför Hout Bay, en fiskeby på sydspetsen av Kap och nu låg pojkarna iklädda sina arbetsoveraller ombundna med läderskärp och tränade simning och livräddning i uppvärmt vatten. Havet däremot är iskallt av strömmar från Antarktis. Därför omkom flera.
Jag betraktade overallerna och såg framför mig den växande kåkstaden bredvid fiskehamnen. Vattenposter är få, duschar inga.
Det enda som växer är begravningsplatsen. Nu fick jungmännen möjlighet att tvätta sig själva, arbetskläderna och förmodligen kalsongerna. Skorna noterade jag, hade de tagit av sig.
På kontoret dit jag går för att låna skrivare, skulle man anställa en art director. Någon som utformar boksidor, och bilder. In kom en pojke, Vuveto, från kåkstaden Kayelitsha med sina alster. Han luktade illa lång väg. Alla vet att det är ont om vatten i kåkstäderna. Vuveto fick besked om att han inte var bra nog när han visade sina prover. Han frågade då vad han skulle göra för att blir bättre. Han fick besked.
Gick sin väg för att 8 månader senare till chefens förvåning återvända med samma unkna doft men med en portfölj full av nya och bättre alster. Han anställdes på prov.
Doftspray
-Hur gör ni, frågade jag, när Vuveto skall möta kunder.
-Vi har köpt nya kläder till honom men eftersom kontoret inte har dusch ger vi honom doftspray.
Veckan innan besökte jag en äppelfarm uppe i bergen. Från denna farm köper Ica äpplen. Och gissa hur mycket vatten som dina äpplen åker kana genom, innan varje enskilt äpple vägs och mäts, torkas och kyls ned för att sen packas i lådor.
Herre Je tänker, jag, när jag ser äpplena rulla runt på långa band i vattenbad. Vad kostar man inte på ett enda äpple, innan det flygs över halva klotet till Ica i Slite.
Jag har alltid undrat vad som fanns bakom det lilla klistermärket, som klämts fast på varje äpple. Nu vet jag och funderar på hur äpplet kunde bli mekaniserat.
Väldiga orättvisor
Äppelträden har just blommat ut. Miltals med träd står i rader som löper upp och ner över bergen. Men jag forslas snabbt upp på bergskammen. Med stolthet visar den man som ansvarar för odlingarna på dammarna som inte är en dammar, utan jättelika sjöar med regnvatten.
Ledningar i miltals är byggda för att vattna äppelträden på bergväggarna nedanför, medan folk i townshipen på plattlandet inte har några vattenledningar alls. Orättvisorna är väldiga i världen och hur man skall kunna överbrygga dem, känns oöverkomligt.