Om Visby ringmur faller i fiendehand
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I Visby vimlar det av sådana byggnader, ja, hela Visbyinnerstad är ju som bekant med på UNESCO:s Världsarvs lista. Ansvaret för denna har regeringen lagt på just Riksantikvarieämbetet. Risken är således att regeringen bollar tillbaka frågan till frågeställaren själv. Men Riksantikvarieämbetet har förstås ingen möjlighet att tillhandahålla skydd mot artillerield riktad mot Söderport. Här ligger ansvaret helt och hållet på Försvarsmakten.
Så hur lyder då ett tänkbart svar till den undrande arkitekten i Visby? Ja, även om F17 formellt finns kvar på ön så är det i praktiken flygflottiljen i Ronneby som ska skicka upp sina jaktplan för att försvara Gotland och dess kulturhistoriskt viktiga byggnader om kriget kommer. Problemet är väl bara att Gotland bara är en liten del av det område som Ronnebyflyget har att ansvara för. Större delen av södra Sverige ( förutom västra delen som F7 i Sotenäs täcker) är det tänkt att Ronneby ska försvara. Någon som tror att Kajsarntornets väl och ve är första, andra, tredje, ja överhuvudtaget en prioritet hos Försvarsmakten i ett sådant läge?
Markstridskrafter är Gotland helt tömt på. Visst har vi ett mindre förråd av Leopardstridsvagnar att tillgå men den militära infrastrukturen på ön är borta sedan några år tillbaka. P18, A7, LV2 och KA3 är förkortningar som nu återfinns i historieboken.
Men, invänder vän av ordning, inte kan vi väl försvarets huvuduppgift vara att förhindra att Gotlands kulturskatter skadas? Nej, i ett krig kommer byggnader såväl som människor att skadas och militärens huvuduppgift är förstås att skydda de senare.
Men nog blir det extra tydligt hur naket Gotland ter sig både gällande militärt försvar av människor och byggnader när en till synes enkel fråga ställs av en flitig tjänsteman på ett statligt verk i Visby?