De är kanske varandras främsta antagonister inom skolpolitiken, alliansens Jan Björklund och Socialdemokraternas Ibrahim Baylan. Deras argument i en av de viktigaste valfrågorna börjar bli välkända. Baylan pratar om en regering som bara skyller ifrån sig och inte tar ansvar, Björklund kontrar med argument hänvisande till det flertalet reformer som alliansen genomfört beträffande den svenska skolan sedan regeringstillträdet år 2006.
I och med presentationen av ytterligare ett delmoment i Pisa-undersökningen i förra veckan fick Björklund och Baylan anledning att gå ytterligare en rond mot varandra. De bjöd på intet nytt i sak. Hittar de inte några nya grepp riskerar de snart att tråka ut en av de viktigaste valfrågorna.
Enligt den senaste delrapporten i Pisa-undersökningen hamnade vi under genomsnittsnivån för OECD-länderna beträffande elevernas förmåga att lösa digitala problem i årskurs nio. Det är högst oroande.
Björklund må ha en mycket viktig poäng när han betonar det faktum att de elever som deltog för Sveriges räkning i undersökningen våren 2012 var en produkt av den socialdemokratiska skolan och att vi ännu inte har sett resultaten av alla de reformer som alliansregeringen har genomfört. Problemet med den argumentationen är att den är otillräcklig för medborgarna som vill ha garanterade resultat nu.
Ingen accepterar att deras barn används som försökselever beträffande ännu ej utvärderade åtgärder. Resultaten av Pisa-undersökningarna oroar och svaren från utbildningsminister Björklund är måhända såväl adekvata som logiska, men de är fortfarande otillräckliga. Väljarna vill ha mer och Björklund och alliansen måste leverera det.
Om Björklunds argumentation upplevs som otillräcklig så är Baylans mest tröttsam. Detta återkommande gnällande på regeringen tappar trovärdighet mot bakgrund av den stora satsning på skolan som regeringen gjort de senaste snart åtta åren. Baylan kritiserar regeringen å ena sidan för att inte göra någonting och å andra sidan för att bara skylla från sig.
Än så länge har jag inte hört Baylan en enda gång på ett trovärdigt sätt bemöta det faktum att det är elever från den socialdemokratiska skolan som presterat Sveriges resultat i undersökningarna. De åtgärder som alliansregeringen satt in för att komma till rätta med den svenska skolan kan alltså inte dömas ut efter Pisa-undersökningarna eftersom vi ännu inte har sett resultaten av dem.
Det är nästan att såväl Björklund som Baylan stundom upplevs som trötta på om inte skolan så vart fall på varandra. Skolfrågan är dock oerhört viktig och det är nödvändigt att argumentationen och debatten om den revitaliseras.
Väljarnas intresse måste fångas och då kan varken regeringen eller oppositionen gå på rutin. Varje årskurs elever är den viktigaste för de får inga andra chanser. Skolan är ingen experimentverkstad. Alliansen är på rätt väg men måste kommunicera det tydligare. Att resultaten kommer om några år är inte tillräckligt. Precis som det inte är tillräckligt att socialdemokraterna inte vill ta något ansvar för den situation som skolan befunnit sig i och som lett fram till den allt sämre skola som alliansens tog över ansvaret för hösten 2006.
Trovärdighet är en politikers viktigaste redskap. Måhända missade Baylan den lektionen. Då är det dags att göra den hemläxa nu. Både Baylan och Björklund kan göra sin hemläxa bättre.